sina karaktärer.
Det är inte alltid helt lätt, allt beror på vilken relation man har till just den karaktären. När det gäller att döda en karaktär som är ett barn är det näst intill omöjligt. I alla fall för mig. Barn är ju de som ligger mig allra närmast om hjärtat. I mitt tredje manus har jag kommit fram till att ett barn måste dö för att berättelsen ska bli djupare och mer förståelig. Jag har haft en del ångest inför det, men har kommit fram till ett sätt som jag tror kommer att fungera för mig och förhoppningsvis för berättelsen.
Då passar det perfekt med ett klipp om att döda karaktärer. Som lättar upp stämningen en aning i det här ämnet.
Det är inte alltid helt lätt, allt beror på vilken relation man har till just den karaktären. När det gäller att döda en karaktär som är ett barn är det näst intill omöjligt. I alla fall för mig. Barn är ju de som ligger mig allra närmast om hjärtat. I mitt tredje manus har jag kommit fram till att ett barn måste dö för att berättelsen ska bli djupare och mer förståelig. Jag har haft en del ångest inför det, men har kommit fram till ett sätt som jag tror kommer att fungera för mig och förhoppningsvis för berättelsen.
Då passar det perfekt med ett klipp om att döda karaktärer. Som lättar upp stämningen en aning i det här ämnet.
Till och med när man skriver om en karaktär som i manuset sedan länge är död, och låter någon minnas så kan man tycka det är småjobbigt... att den karaktären, som verkade så charmig...och som skulle ha varit så rolig att skriva om tvunget måste vara död.... Så är det för mig just nu i alla fall... :-)
SvaraRaderaJa, det är ett komplicerat förhållande man har till sina karaktärer, särskilt de som måste dö av någon anledning. :)
RaderaUsch så jobbigt det är när en karaktär måste dö. I mitt nya manus så vet jag att en av huvudkaraktärerna kommer dö på slutet, och det känns lite tungt trots att det är en fiktiv människa. Konstigt det där hur man kan fästa sig vid sina personer så...
SvaraRaderaVisst är det konstigt! Man lever sig verkligen in i sina karaktärers liv och kanske ännu mer deras död.
RaderaAh Joss Whedon. Han är fenomenal på att döda karaktärer på rätt sätt.
SvaraRaderaEn mästare på att döda. En smått tveksam talang om det inte skulle vara inom litteraturen.
RaderaDet är inte lätt. Jag tog ju livet av Sonja på första sidan, men antar att i ditt fall blir det mer sorgset än vad jag gjorde det:)
SvaraRaderaAtt döda är ju oftast sorgset, även om det finns ett fåtal som utförs mer lättsamt. :) Men du har rätt, mitt dödande känns inte helt lätt och ofta mycket sorgset.
RaderaHar inte kommit dit hän än att mina karaktärer behövt bragts om livet, men tips tas alltid gärna emot. :)
SvaraRaderaDet är skönt att slippa ändå. Tips är svårt eftersom allt beror på omständigheterna. :)
RaderaDödandet är jättejobbigt. Jag känner mig helt pervers när jag tar livet av mina karaktärer och måste gå i terapi med mig själv för att få mig att förstå att det bara är på låtsas. Och du ska döda ett barn! Wow, det känns nog. Där är jag inte än.
SvaraRaderaDet är supersvårt och det känns lite märkligt att vara den som bestämmer över liv och död. Tur att att man inte behöver göra det på riktigt. :)
Radera