tisdag 30 september 2014

Dödlig åtrå


Jag har läst Dödlig åtrå av Susanne Ahlenius.

Boken beskrivs så här:
"Alice Wiklund, ung utredare på Rikskriminalen i Stockholm, blir utsedd att hjälpa Scotland Yard med ett långdraget fall. De jagar en seriemördare som är beräknande, samvetslös och lämnar sina offer märkta med en bisarr kärleksförklaring.

Alice går upp i sitt nya arbete men inser snart att det inte är alla i gruppen som uppskattar hennes närvaro. Livet i London blir än mer komplicerat när hon träffar bartendern med de bärnstensfärgade ögonen som gör henne näst intill galen av åtrå. Vad är det han döljer bakom sin frustrerande arrogans?

När Alice inser vad hon måste betala för att finna sanningen är det redan försent och gränsen mellan arbete och privatliv suddas ut."

Dödlig åtrå är en riktigt spännande berättelse som fångar upp en redan på första sidan, för att hålla fast greppet ända till slutet. En erotisk deckare är inget jag normalt skulle välja att läsa, men är glad att jag gjorde den här gången. Jo då, det finns en hel del ångande erotik, men för mig är den här boken så mycket mer. Det är spänningsdelen, katt- och råttaleken, som jag gillar allra mest med den här bitvis mycket våldsamma historien. Den frustrerande jakten på en mördare blandat med spirande kärlek och mänskliga bekymmer skapar en perfekt balans. Skapar en berättelse som är mycket svår att lägga ifrån sig.  Skapar en längtan efter mer när man läst färdigt och äntligen får veta hur det går.

Boken börjar så här:
"När Kristina klev ut på gatan utanför Hilton vid Paddingtons tågstation hade hon sex dagar kvar att leva."

torsdag 25 september 2014

Äntligen

är det dags att åka iväg till Bokmässan.


Jag har längtat efter att få se alla underbara författare, lyssna på inspirerande samtal, köpa fantastiska böcker, mingla i trängsel, kolla in kändisar på Park och inte minst umgås, fördrinka, äta middag och prata med alla ljuvliga människor. Tidigt i morgon bär det av. Tjoho!

Därför börjar min helg nu och det betyder att det är dags att dansa. Beacause I´m happy (på biblioteket såklart)!

söndag 21 september 2014

En ljuvlig söndag

full av allt som är skönt för själen.


Vi har tagit det lugnare än vanligt. Nästan hela familjen tillsammans. Dottern sov över hos sin bästa vän och var borta nästan hela dagen. Maken och jag tog en promenad längs havet. Alltid lika livgivande.


Och så har jag jobbat med ett av mina manus. Till slut. För jag tappade tron där en liten stund. Som tur är varar det aldrig särskilt länge. Och nu när jag tagit tag i det igen förstår jag inte hur jag skulle kunna leva utan det. Att få leva bland orden. En av de absolut bästa känslorna som finns. Så nu tar jag nya friska tag.


I morgon är det måndag, en av de bästa dagarna i veckan då allt är möjligt igen. 

torsdag 18 september 2014

En födelsedag och en härlig lunchdate

har förgyllt de senaste dagarna.


I går fyllde vår dotter 14 år och det firades såklart ordentligt. Med frukostbricka på sängen, skönsång, en massa presenter, massor av kärlek, thaimat och en Harry Potterfilm. Så mysigt!


Så till dig min finaste dotter. Du är min kärlek.


I dag fick en massa inspiration och glädje med mig hem efter att ha tagit en lång lunch med underbara Caroline Säfstrand. Tack Caroline, jag behövde det precis idag.

måndag 15 september 2014

Ett oerhört obehagligt skrämselskott

och en mycket omvälvande helg.


En upplevelse som gjorde att jag fick åka ambulans och hamnade på akuten.

Det började med en våldsam hostattack i duschen då jag fick en fruktansvärd huvudvärk, likt ett pistolskott i bakhuvudet. Det varade bara i 5-10 minuter. Jag fortsatte min dag även om jag kände en liten gnagande oro över vad det kunde ha varit. Så jag googlade. Och fick veta att om det hände skulle man uppsöka läkare på en gång för det kunde, i sällsynta fall, bero på en hjärnblödning. Så jag ringde vårdupplysningen som tyckte att jag genast skulle sätta mig ner och ringa 112. Då blev jag riktigt rädd. Ambulansen kom och undersökte mig först hemma. Blodtrycket var väldigt högt, annars kunde de inte se några tecken på hjärnblödning. Men de ville ändå att en läkare skulle bekräfta och så blev det.


Många tankar rusade runt i mitt huvud i ambulansen på väg till sjukhuset. Framför allt hur mycket jag ville leva vidare. För min familj. För mina barn.


Läkaren gick noga igenom alla möjliga tecken för sjukdom. Bestämde att det var högst osannolikt att det var något allvarligt. Konsulterade en neurolog i Lund för säkerhets skull. Fick samma svar där. Kom fram till att det förmodligen var en muskelbristning. Som skulle läka. Lättnaden, den går inte ens att beskriva. Och blodtrycket hade nu gått ner till normala nivåer.

Upplevelsen lämnade mig med en känsla av en enorm tacksamhet över livet. En mängd tankar om vad livet bör innehålla. Över hur skört livet faktiskt är. Viljan att leva här och nu. Hela tiden. Att våga njuta och inte hindras av rädslor. Att älska högljutt och innerligt.


Så här i valtider tänkte jag på något annat också. Jag tänkte mycket på hur fantastiskt jag blev bemött av alla. En varm och empatisk ambulanskille, snälla sköterskor och en helt underbar läkare. Jag funderade på hur mycket skäll den här gruppen får. På hur många som är missnöjda med vården. Själv är jag bara lyrisk. Och oändligt tacksam. Så helt uppenbart finns det en annan sida av vården som det behöver berättas om. Det tycker jag är viktigt.

Så trots att det inte är fredag, eller kanske helt enkelt för att det är en helt vanlig underbar måndag, så tänker jag dansa. Because I´m happy!

fredag 12 september 2014

Kämpar på

men det går ganska långsamt. Jag har mått illa sedan igår kväll och det börjar kännas trist att inte ha kraft och energi att kunna jobba med allt det jag vill. Fast idag kändes det ändå som att jag kom en bra bit på vägen mot ett av mina mål.


Tanken är att det ska vara färdigt tills jag åker till bokmässan.

Men nu är det dags för familjetid. Återhämtning och mystid.

Fast först måste vi köra igång helgen med dans. Nu ska väl energin komma tillbaka. Shake it off!

onsdag 10 september 2014

Jag är riktigt, riktigt dålig

på att skriva blogginlägg just nu!


Just nu har jag massor att göra. Men tankarna vill inte ta form, i alla fall inte åt ett och samma håll. Måndagens bokrelease och alla möten där gav mig så mycket energi att det tycktes svämma över. Så mycket att jag faktiskt svävade hem till mitt hotell trots häftigt regn och ett löjligt litet paraply. Vad gör väl sådant när tanken och hjärtat är fullt av värme och inspiration. Men tisdagen gav mig en knuff ner i verklighetens kalla källare. Där har jag fastnat en stund. Inte så mycket för att jag inte kan kravla mig upp igen, utan mer för att jag inte riktigt vet åt vilket håll.

Nåja, det finns faktiskt ingen tid för att kravla omkring utan mål. Alla vägar bär ju trots allt uppåt, på ett eller annat sätt.


Då så, då kör vi igen!

lördag 6 september 2014

Så var det då helg

med allt vad det innebär.


För oss innebär den ett konfirmationsfirande i morgon. På söndag måste jag avsluta min novell, eller snarare finslipa slutet. Det blir också småpyssel och packning inför Stockholmsresan på måndag. Det är dags för terminens första bokrelease. Ja, för mig alltså. I Stockholm har det pågått några redan. Vid sådana tillfällen är jag en mycket motvillig skåning. Men, men, jag gläder mig över de jag kan åka till. För mig är de alltid lika fyllda av inspiration och glädje.

Men nu är det dags att dansa. Bättre sent än aldrig, vi har ju hela helgen på oss. I dessa valtider väljer jag att dansa tillsammans med hela världen. Kärlek och respekt!

torsdag 4 september 2014

Under Vintergatans alla stjärnor


Jag har läst Under Vintergatans alla stjärnor av Camilla Davidsson.

Boken beskrivs så här:
"När vi lär känna Emma har hon utarbetad flytt karriärjobbet i Stockholm för att söka lyckan i London där Eric, amerikanen hon blivit handlöst förälskad i, bor. Deras relation blir komplicerad och utvecklas i en helt annan riktning än Emma tänkt sig. Hon lider sig igenom tiden i London och hankar sig fram på tillfälliga jobb. Av en tillfällighet hör hon talas om den tusenåriga pilgrimsleden Camino de Santioago de Compostela i Spanien och får en ingivelse att den är precis vad hon behöver för att reda upp sitt liv. Med en gammal ryggsäck och ett par slitna gymnastikskor ger hon sig iväg på den åttio mil långa vandringen mitt under den spanska högsommaren. 

Att vandra långa sträckor dag efter dag är jobbigare än Emma någonsin kunnat föreställa sig. Under mödosamma dagar till fots genom den spanska landsbygden tvingas hon konfrontera sina mörkaste tankar och minnen från det förflutna. Men hon är inte ensam. Längs vägen möter hon en rad färgstarka personer från olika världsdelar och bakgrund. Flera av dem får stor betydelse för henne på olika plan. Emmas spontana infall utvecklas till en omvälvande resa som får henne att omvärdera sina livsval och allt hon någonsin trott på."

Boken med det vackra namnet, Under Vintergatans alla stjärnor, är en bok jag längtat efter att läsa av många olika anledningar. Så mycket att jag var rädd att bli besviken. Men det blev jag inte. Inte alls. Jag gillar ju den här typen av böcker som skapar eftertanke. Det är en feelgoodberättelse fylld av möten, både bra och dåliga. Mest möten som innehåller massor av värme och nya sätt att se på livet. Men boken beskriver också alla de vedermödor en sådan här vandring innebär. Det svettiga, det onda och det obekväma livet. Berättelsen handlar om att stanna upp då och då för att hinna se på sitt liv och reflektera över det liv man lever. Något jag tror att vi alla behöver då och då. Med den här boken startar funderingar och önskningar om att få stanna upp mitt i livet för att ge sig själv en paus i det till synes aldrig sinande bruset som dagens tillvaro så ofta innehåller. För den eventuella frågan om jag nu tänker mig att gå en sådan vandring? Nej, jag tror jag nöjer mig med att ha fått följa med som åskådare i den här berättelsen.

Boken börjar så här:
"Emma sneglar på tavlan med avgångstider för säkert tionde gången. Det skulle bli en lång dag, konstaterade hon och tittade ner på sina nyklippta naglar."

onsdag 3 september 2014

Fastnat igen

i min novell trots att jag trodde jag hade koll. Maken hade en del frågetecken som jag måste fundera på. Jobbigt, men det är bara att kämpa på. Iväg ska den.


Frågan nu är hur tydlig ska man vara. Själv gillar jag när det inte är övertydligt och när man får tänka till lite själv. Fast det får jag fundera mer på i morgon för nu är det dags för föräldramöte nummer tre den här veckan.

Jag kör lite pausmusik på det som lite kompensation för min frånvaro här på bloggen och dessutom på era bloggar.