Jag är riktigt, riktigt dålig

på att skriva blogginlägg just nu!

Just nu har jag massor att göra. Men tankarna vill inte ta form, i alla fall inte åt ett och samma håll. Måndagens bokrelease och alla möten där gav mig så mycket energi att det tycktes svämma över. Så mycket att jag faktiskt svävade hem till mitt hotell trots häftigt regn och ett löjligt litet paraply. Vad gör väl sådant när tanken och hjärtat är fullt av värme och inspiration. Men tisdagen gav mig en knuff ner i verklighetens kalla källare. Där har jag fastnat en stund. Inte så mycket för att jag inte kan kravla mig upp igen, utan mer för att jag inte riktigt vet åt vilket håll.

Nåja, det finns faktiskt ingen tid för att kravla omkring utan mål. Alla vägar bär ju trots allt uppåt, på ett eller annat sätt.

Då så, då kör vi igen!

Jag har en skön känsla

i kroppen, trots att det har regnat mest hela dagen.

Det är klart att det ligger i luften, alla de här positiva känslorna. Värmen är ju på väg och jag passar mycket bättre i värme än kyla. Bland färger istället för allt det grå och tunga.

I dag har sista versionen av min novell i novellsamlingen Älska noveller godkänts av mig och det känns plötsligt lite verkligt att den snart finns i min hand. Yay!! Tiden går fort när man har roligt (och även annars).

Dagens skrivinspiration handlar om att inte skriva. Det låter kanske konstigt, men när Charles Yu beskriver vad han menar så förstår man precis. Att skriva utan krav på resultat kan få de mest fantastiska berättelser att våga sig fram. De kommer fram likt en oväntad rapning. Intressant liknelse! :) Kanske inte så poetisk dock.