En enda natt

Jag har läst En enda natt av Simona Ahrnstedt.

Boken beskrivs så här:
"Natalia De la Grip är en av finansvärldens unga supertalanger. Som kvinna, född in i överklassoch rikedom, förväntas hon mest intressera sig för mode och inredning. Men Natalia har alltid gått sin egen väg. Envist och stenhårt arbetar hon för sitt mål: att få fadern, patriarken, att se och erkänna hennes kompetens och ge henne en plats i familjeföretagets styrelse.

David Hammar är en uppkomling och finansvärldens meste bad boy. Trots sin arbetarklassbakgrund har han lyckats bli en av Sveriges rikaste riskkapitalister. Han är lika beundrad som avskydd och dessutom känd för sina glamorösa kärleksaffärer. På grund av händelser i det förflutna är han ute efter hämnd på familjen De la Grip. Kanske kan han komma åt dem via dottern, Natalia?

När David bjuder ut Natalia på lunch blir hon både nyfiken och vaksam. Hon vet att männen i hennes familj hatar honom, men undrar varför. Hon vet också att David dejtar filmstjärnor och prinsessor, inte alldagliga finanskvinnor. Lunchen blir oväntat trevlig och mot sin vilja dras de till varandra. Attraktionen som uppstår leder så småningom till en natt ingen av dem kan glömma. Båda är tagna av kemin dem emellan, men de intalar sig själva att det aldrig kan bli något. Relationen är fullkomligt otänkbar, de är fiender, det var bara en enda natt. Eller?"

Jag gillar verkligen den här boken. Den ger en verklighetsflykt som heter duga. Att få befinna sig i den här miljön med de här människorna är en fröjd. Vem har inte drömt om en värld fylld av glitter och glamour. Här finns allt detta i överflöd. Men det är inte nog med det, vi får också följa med in i en värld fylld av intriger, hat och hämnd. För att inte tala om längtan och kärlek. Och ja, det hettar till rejält då och då mellan sidorna.

Boken börjar så här:
"David Hammar spanade ut genom det välvda fönstret på helikoptern. De var uppe på tusen fot och sikten över landskapet var milsvid."

Håll inte tillbaka kärleken, William Holden

Jag har läst Håll inte tillbaka kärleken, William Holden av Conny Palmkvist.

Boken beskrivs så här:
"Sommaren 1987 yr dammet kring fötterna på sextonårige Ärlig Johansson där han driver omkring i den sydsvenska byn. Hans far gör sitt bästa för att supa ihjäl sig, och en viss Norma sätter Ärligs hormoner i gungning. Det kunde kännas lite som att befinna sig på ett sjunkande fartyg, eller ett flygplan i fritt fall från himlen. Skådespelaren William Holden tycks ha svar på det mesta. Ärlig Johansson får uppleva en sommar han sent ska glömma. Det är inte alla som en dag upptäcker att de klarat sig igenom både Titanics undergång och flera av världens värsta flygplanskrascher. Det finns de som inte överlever överhuvudtaget."

Det här är en helt fantastisk, varm berättelse fylld av känslor klädda i ord som berör ända in i själen. Den handlar om att vara ung och försöka hitta en mening i allt det som sker i världen, men mest av allt i det lilla livet, det man måste leva i vare sig man vill eller inte. Här finns starka känslor, vackra ord och subtila händelser. Men framför allt är det en mycket vacker berättelse, trots ett  tungt och ganska svart innehåll. Även det mörka kan innehålla stora känslor som vänskap och kärlek. Det gör verkligen den här boken.

Boken börjar så här:
"Klockan var halv tre på natten och gatlyktorna slocknade lika fort som allt annat i byn. Det gick på en sekund eller två och skedde alldeles ljudlöst."

Det krävs tusen vackra ord

Jag har läst Det krävs tusen vackra ord av Rose-Marie Bouw.

Boken beskrivs så här:
"Den morgonen Ulrika ställer sig på vågen och ser 143 kilo bryts förlamningen. En gräns har passerats. Någonstans mellan tjugofyra och trettiosex tappade hon bort sig själv. Hon blinkar mot siffrorna, 143 kilo.

Tre små pojkar leker på vardagsrumsmattan. Hon tar sin handväska och går ut genom dörren, lämnar sitt liv bakom sig. Hon fortsätter att gå.

Molly är sju år. Fröken säger att hon har en vild fantasi när hon berättar om monstren under sängen. Monstren som kom fram när mamma dog. Med sina fräknar och skrubbade knän med Bamseplåster på korsar Molly Ulrikas väg.

En sommar på landet, en liten hand i en större hand. Ulrika väntar på att få dö, Molly på att livet ska börja igen."

Det här är en bok som fångade mig i ett ögonblick med den fantastiska titeln och det vackra omslaget. Då hade jag ingen aning om vad den handlade om. Nu vet jag.

Det är en berättelse om att förlora sig själv, ett ämne som jag tror många av oss kan relatera till. En hjärtskärande berättelse om att inte se någon möjlighet att någonsin kunna hitta sig själv igen. Eller ens veta vem det är man ska hitta. Oavsett av vilken anledning man går vilse är det lika svårt att hitta den väg som leder tillbaka. Kanske inte nödvändigtvis till den man var, men till den man behöver vara. Den som är ens rätta jag. En inte alltid lätt väg att varken hitta eller välja då man en gång förvillat sig bort.

Den här historien innehåller allt. Sorg, humor, smärta, längtan, värme, förtvivlan och kärlek. Trots allt det svåra måste man läsa vidare. Måste få veta hur det ska gå för Ulrika, Molly och resten av bokens invånare. Vägen tillbaka är inte på något sätt lätt, men den är möjlig. Om man har mod nog att våga följa den.

Boken börjar så här:
"Det finns ingen förskönade beskrivning för fetma. Är man tjock kan man kalla sig kurvig eller Zornkulla. Men är man fet så är man fet."

Norrsken

Jag har läst Norrsken av Frida Skybäck.

Boken beskrivs såhär:
"När Cecilia Stiernfors återvänder hem till herrgården Rosenlund är hon inte längre densamma. Var hon har varit och vad hon har gjort är höljt i dunkel. Endast föräldrarna och hon själv känner till sanningen.
Djupt olycklig drar Cecilia sig undan sina yngre systrar, skriver och drömmer om att bli författare. Hon har alltid varit annorlunda. aldrig passat in i mallen för hur en ung adelsdam ska bete sig, och nu råder inget tvivel om att hon är en besvikelse för föräldrarna som är ivriga att få henne bortgift.
De hittar en lämplig kandidat i adelsmannen Jacques Rousseau, men Cecilia har inte lyckats glömma sin ungdomskärlek Ludvig. Varför försvann han egentligen? Kommer hon någonsin att kunna älska någon annan? Och hur länge ska hon lyckas bevara sin hemlighet?"

Det är spännande att läsa historiska romaner. Intressant att få följa människor i en annan tid. I Norrsken får vi följa en svensk adelsfamilj vilket är extra roligt. Det var inte alltid lätt att leva förr i tiden och särskilt inte för kvinnor. På många sätt inser man hur lyckligt lottad man är att få leva just nu, även om det finns mycket kvar att nå fram till vad gäller jämställdhet även i vår tid. I den här berättelsen får vi följa Cecilia som tampas med sin nutid och sin vilja att få följa sitt eget hjärta. Hemligheter som tär på livet för dem alla, fast på olika sätt. Kärlek som får kvävas, på mer än ett sätt, och våndan över att tvingas leva med konsekvenserna av de val som görs.

Boken börjar såhär:
"Det är svårt att bli övergiven. Svårt att vara helt ensam. Ibland händer det saker som man inte rår för."

Utlottning av böcker

det låter väl trevligt nu när julen närmar sig!

Jag lottar ut två finfina böcker. Signerade såklart.

Det kommer aldrig mer vara du av Anne-Lie Högberg.

Och Här och nu av Eva Ludvigsen.

För att vinna skriver du en kommentar här och berättar vilken bok du vill vinna och dessutom vilken bok som gjort mest intryck på dig under 2014. Jag och min lillkille drar en vinnare den 23/11 2014.
Lycka till!

Frostbiten

Jag har läst Frostbiten av Marion Nyström. Det första jag tänker på är att den har en har ett väldigt vackert omslag som verkligen lockar till läsning.

Boken beskrivs så här:
"Marie de Valgir hittas medvetslös på uppfarten en tidig luciamorgon av ett tidningsbud. I huset återfinns hennes man och dotter brutalt mördade. Allt pekar mot att hon är skyldig. Mikael Falk, traumaläkare och psykiatriker, kontaktas för att försöka nå hennes medvetande och ta reda på vad som egentligen hände. Men den kontakt han först får är med någon helt annan. Hans döda fru.

Varken polis eller läkare ser ut att få någon rätsida på fallet. Men sanningen finns där. I det förflutna."

Det här är en spännande bok som berättar en historia full av skräckfyllda, övernaturliga händelser. Händelser som letar sig flera hundra år tillbaka i tiden. En tid fylld av magi, häxkonst och förbannelser. Saker som hemlighållits i många år för att i nutid leta sig upp till ytan igen. Historien är både mystisk och obehaglig. Samtidigt är den full av värme och saknad. Och kärlek. Det är en berättelse som är mycket svår att lägga ifrån sig.

Boken börjar så här:
"De förföljande rösterna och klappret av hovar hördes svagare ju längre in bland träden de sprang. De hade blivit jagade genom skog och över åkrar."

Min Bokmässa 2014

blev lika fantastisk som jag hade önskat. I år var det tredje gången för mig och jag tog med mig min dotter som var där för första gången.

Hotellrummet på Gothia towers var verkligen en lifesaver. Där kunde vi vila då bruset i mässhallarna, värken i fötterna och tyngden över axlarna efter de nyinköpta böckerna blev för mycket. Ljuvligt!

Den här gången skulle jag ju själv stå i Ordberoende förlags monter där novellsamlingen #Älskanoveller med min novell givits ut. Det var en helt ny och annorlunda upplevelse

På kvällen var det dags för min allra första förlagsmiddag tillsammans med Ordberoende förlag och novellister från #Älskanoveller. Fantastiskt på alla sätt. God mat och mycket trevligt sällskap.

Snyggingarna Rose Tillberg Mattsson och Carina Aynsley.

Tjusiga Alice Alvinstedth och Lars Thunell

Den utomordentligt goda maten.

Sedan var det dags att sova för att orka med en hel dag på Bokmässan följande dag.

Första dagens bokinköp inspekterades.

Nästa morgon bjöds vi på en fantastisk utsikt och en riktigt vacker dag. Fast den skulle vi ju inte få uppleva mer än genom ett fönster då den skulle tillbringas i mässhallarna.

God frukost intogs för att få kraft och styrka.

Jenny Jacobsson stod först på schemat. Hon talade om skrivande och sin bok I ditt kvarter. Det gjorde hon fullkomligt lysande!

Sedan skulle det köpas bok till lillkillen. Det blev en Super-Charlie som signerades av Camilla Läckberg.

Hälsade på supertrevliga Camilla Davidsson som skrivit Under Vintergatans alla stjärnor.

Träffade också de här fina pinglorna. Simona Ahrnstedt, Catharina Ingelman-Sundberg och Åsa Hellberg.

Kikade på Björn Ranelid.

Köpte fler böcker.

Lyssnade på Tom Rob Smith som skrivit Gården.

Var på välbesökt bokrelease för Jenny Jacobssons I ditt kvarter och köpte signerad bok.

Träffade fler tjusiga pinglor. Anna Keiler, Frida Andersson Johansson och Caroline Säfstrand.

Lyssnade på när Caroline Säfstrand pratade om skrivande och sin bok Om du bara visste. Det gjorde hon som ett äkta proffs.

Sedan bjöd vi på fördrink på rummet. Hur trevligt som helst. Och så bar det av till Jamesons pub på Avenyn för mat.

Tillsammans med Charlotte E Johansson och Caroline Säfstrand och dottern, eftersom vi som var åtta från början fick dela på oss för att överhuvudtaget komma in på någon restaurang.

Åt mycket god fish and chips.

Pratade och lyssnade.

Gick sedan på Park för att uppleva bokvärldens uteliv. Såg massor av kändisar. Snackade med väldigt trevliga människor. Drog sedan vidare hem till dottern som njutit av egen lästid på rummet.

Det här var förstås bara några av alla underbara människor jag träffade, alla kom inte med på bild. Det händer så mycket roligt hela tiden att man glömmer bort att ta upp kameran ibland.

Nästa dag skippade vi Bokmässan för att shoppa och fika med finaste Annika Klemming.

Väl hemma väntade en längtande familj, vilket ger den skönaste känslan som finns att få.

Hemma läste jag och hörde mycket om Bokmässan som fick mig att fundera. Gjorde mig rent av lite sorgsen. Mycket av det som sades kändes lite ängsligt överlägset. Man ville gärna prata om den rådande hierarkin som författare måste leva med. Svansar som följer med ett lyckat författarskap. Vem som syns och hörs mest. Om hur allt på bokmässan handlar om att hitta människor som kan gynna en på ett eller annat sätt. Samtidigt ville man verkligen tala om hur opåverkad man själv var över allt detta. Riktigt cool såklart. Man berättade om hur Park fylls av människor som super sig fulla, jagar kändisar och gör bort sig. Särskilt de som inte ännu gett ut någon bok själv. Ett väldigt cyniskt sätt att se på människors görande och handlande tycker jag. Som om vi inte alla då och då har samma osäkerhet inom oss. Samma mänsklighet. Samma önskan om att bli omtyckt.

Men jag vill berätta om något annat, eftersom jag upplevt något helt annat. Klart jag fattar att även dessa saker existerar. Att det finns en grogrund för också detta, det inte så trevliga. Men mina tre bokmässor har inte burit med sig något annat än stor inspiration och fantastisk glädje. Underbara möten. Sådana som inte alls bär med sig några andra fördelar för mig än glädje och inspiration. Självklart sker också möten som bär frukt på ett eller annat sätt. Det tycker jag är precis som det ska, bara de sker på ett positivt och hjärtligt sätt. Möten är viktiga och band som knyts på Bokmässan kan innebära en massa positiva saker. Och kanske är jag så lyckligt lottad att jag bara känner de mest underbara människorna som sprider glädje och inspiration. Jag tänker därför fortsätta att uppleva Bokmässan precis så som jag gjort hittills. Låta den fylla upp mig med lycka och den största inspirationen en läsande och skrivande människa kan få. ♥

I ditt kvarter

händer saker du inte ser.

Jag har läst I ditt kvarter händer saker du inte ser av Jenny Jacobsson.

Boken beskrivs så här:
"Vad vet du om dina grannar? Är deras liv bättre än ditt? Den lyxiga bilen och den putsade fasaden de visar upp, är det bilden av det perfekta livet?

Viggo är 37 år och är nyhetsankare på tv4. Tillsammans med den galet vackra Melissa har de Kevin 5 år. Melissa må vara vacker som en dag, men hon har ett nattsvart temperament. Viggo tampas varje dag med frågan om han ska lämna sin våldsamma fru eller stanna för Kevins skull.

Viggo får allt svårare att dölja sina blåmärken. Han slits mellan viljan att leva och dö."

Det här är en spännande berättelse om våld i nära relationer där förövaren är kvinna och offret man. En historia som vi inte ofta hör om och som det lika sällan skrivs om. "I dina kvarter" är en bladvändare som skapar eftertanke. En berättelse som griper tag från första sidan för att inte släppa taget förrän allra sista sidan är läst. Man måste bara få veta hur det ska gå för den lilla familjen med den stora hemligheten. Den som skadar dem alla.

Boken börjar så här:
"Viggo bläddrade förstrött i tidningen Metro och kunde inte undgå samtalet mellan de två välparfymerade kvinnorna bredvid honom på tåget. De talade om en gemensam väninnas förhållande."

Dödlig åtrå

Jag har läst Dödlig åtrå av Susanne Ahlenius.

Boken beskrivs så här:
"Alice Wiklund, ung utredare på Rikskriminalen i Stockholm, blir utsedd att hjälpa Scotland Yard med ett långdraget fall. De jagar en seriemördare som är beräknande, samvetslös och lämnar sina offer märkta med en bisarr kärleksförklaring.

Alice går upp i sitt nya arbete men inser snart att det inte är alla i gruppen som uppskattar hennes närvaro. Livet i London blir än mer komplicerat när hon träffar bartendern med de bärnstensfärgade ögonen som gör henne näst intill galen av åtrå. Vad är det han döljer bakom sin frustrerande arrogans?

När Alice inser vad hon måste betala för att finna sanningen är det redan försent och gränsen mellan arbete och privatliv suddas ut."

Dödlig åtrå är en riktigt spännande berättelse som fångar upp en redan på första sidan, för att hålla fast greppet ända till slutet. En erotisk deckare är inget jag normalt skulle välja att läsa, men är glad att jag gjorde den här gången. Jo då, det finns en hel del ångande erotik, men för mig är den här boken så mycket mer. Det är spänningsdelen, katt- och råttaleken, som jag gillar allra mest med den här bitvis mycket våldsamma historien. Den frustrerande jakten på en mördare blandat med spirande kärlek och mänskliga bekymmer skapar en perfekt balans. Skapar en berättelse som är mycket svår att lägga ifrån sig.  Skapar en längtan efter mer när man läst färdigt och äntligen får veta hur det går.

Boken börjar så här:
"När Kristina klev ut på gatan utanför Hilton vid Paddingtons tågstation hade hon sex dagar kvar att leva."

Under Vintergatans alla stjärnor

Jag har läst Under Vintergatans alla stjärnor av Camilla Davidsson.

Boken beskrivs så här:
"När vi lär känna Emma har hon utarbetad flytt karriärjobbet i Stockholm för att söka lyckan i London där Eric, amerikanen hon blivit handlöst förälskad i, bor. Deras relation blir komplicerad och utvecklas i en helt annan riktning än Emma tänkt sig. Hon lider sig igenom tiden i London och hankar sig fram på tillfälliga jobb. Av en tillfällighet hör hon talas om den tusenåriga pilgrimsleden Camino de Santioago de Compostela i Spanien och får en ingivelse att den är precis vad hon behöver för att reda upp sitt liv. Med en gammal ryggsäck och ett par slitna gymnastikskor ger hon sig iväg på den åttio mil långa vandringen mitt under den spanska högsommaren. 

Att vandra långa sträckor dag efter dag är jobbigare än Emma någonsin kunnat föreställa sig. Under mödosamma dagar till fots genom den spanska landsbygden tvingas hon konfrontera sina mörkaste tankar och minnen från det förflutna. Men hon är inte ensam. Längs vägen möter hon en rad färgstarka personer från olika världsdelar och bakgrund. Flera av dem får stor betydelse för henne på olika plan. Emmas spontana infall utvecklas till en omvälvande resa som får henne att omvärdera sina livsval och allt hon någonsin trott på."

Boken med det vackra namnet, Under Vintergatans alla stjärnor, är en bok jag längtat efter att läsa av många olika anledningar. Så mycket att jag var rädd att bli besviken. Men det blev jag inte. Inte alls. Jag gillar ju den här typen av böcker som skapar eftertanke. Det är en feelgoodberättelse fylld av möten, både bra och dåliga. Mest möten som innehåller massor av värme och nya sätt att se på livet. Men boken beskriver också alla de vedermödor en sådan här vandring innebär. Det svettiga, det onda och det obekväma livet. Berättelsen handlar om att stanna upp då och då för att hinna se på sitt liv och reflektera över det liv man lever. Något jag tror att vi alla behöver då och då. Med den här boken startar funderingar och önskningar om att få stanna upp mitt i livet för att ge sig själv en paus i det till synes aldrig sinande bruset som dagens tillvaro så ofta innehåller. För den eventuella frågan om jag nu tänker mig att gå en sådan vandring? Nej, jag tror jag nöjer mig med att ha fått följa med som åskådare i den här berättelsen.

Boken börjar så här:
"Emma sneglar på tavlan med avgångstider för säkert tionde gången. Det skulle bli en lång dag, konstaterade hon och tittade ner på sina nyklippta naglar."

Hitta hem

Jag har läst Hitta hem av Susanne Boll.

Boken beskrivs så här:
"Tre kvinnor står vid vägs ände men oväntade möten kan leda till en andra chans när livet är som mörkast. 

Läkaren Helmi Lane, som flytt landet efter att ha gett falska friskbesked till sina cancersjuka patienter, återvänder till Sverige fast besluten att hitta den dotter hon övergett trettio år tidigare. Helmis enda ledtråd finns hos Yvonne, dotterns alkoholiserade faster. I en annan del av staden återhämtar sig trettioåriga Dina från ett självmordsförsök. Motvilligt öppnar hon upp för världen och för tanken att det kanske finns något, eller någon, som det kan vara värt att leva för. Samtidigt gömmer sig någon i skuggorna. Någon som inte kan förlåta en oförrätt. Någon som bara väntar på rätt tillfälle att hämnas.

Hitta hem är den fristående uppföljaren till Susanne Bolls psykologiska relationsroman Det enda rätta."

Jag gillar mörkret och spänningen i den här boken. Det är stark historia som fängslar och man bara måste läsa vidare för att få veta hur det ska gå för bokens alla invånare. Även om det är svårt att gilla huvudpersonerna i berättelsen så tvingas man fundera över förlåtelse och hur mycket en inte så trevlig människa verkligen kan förändras. Och vad krävs i så fall för att det ska hända.

Den här boken har dessutom ett soundtrack vilket är väldigt coolt. Det kan man hitta här.

Boken börjar så här:
"Flygbussen rusar fram i en hisnande hastighet längs motorvägen mellan Arlanda och Stockholms innerstad. Det ser ut att vara halt, men vådligheten i chaufförens körning berör henne inte."

Croissants till frukost

Jag har läst Croissants till frukost av Annika Estassy.

Boken beskrivs så här:
"Gabriel har det inte lätt. Inte bara att våren är inställd, golfströmmen på väg åt helt fel håll och hans spermier för slöa för att orka göra sitt jobb, han känner dessutom på sig att vackra Cecilia tänker lämna honom. Igen. Cecilia i sin tur tvivlar allt mer på om det var rätt att gå tillbaka till Gabriel. För vad spelar det för roll att han har världens sötaste nackgrop när han ändå inte vill samma sak med livet som hon?

När den karismatiske Antoine gör comeback i Gabriels liv och lockar med en tillvaro i en trakt med ljumma vindar och trehundra soldagar per år, kan inte Gabriel värja sig. Detta är ju precis vad Cecilia och han behöver. Adjö resultatrapporter, övertid och permafrost - Bonjour sol, hav och frihet!

Men att börja ett nytt liv är svårare än Gabriel föreställt sig. Dessutom har Cecilia inte glömt bort vilken hennes hetaste önskan är, och hon tänker se till att den går i uppfyllelse."

Croissants till frukost är en verklig feelgoodberättelser. En svensk sådan när den är som bäst. Att den delvis utspelar sig vid Medelhavet gör den extra härlig att läsa. Här finns många av de glädjeämnen och vedermödor kärleken kan föra med sig. I en miljö som till synes är fullkomligt perfekt, men bara om man lyckats lösa det övriga livspusslet på ett tillfredsställande sätt. Det har inte Gabriel och Cecilia gjort. De förvillar sig istället bort i deras egna privata önskningar av livet. Önskningar som inte riktigt överensstämmer med varandras. Önskningar som tar dem på en resa de inte hade kunnat förutspå. En där de båda till slut tvivlar på de livsval de gjort.

Boken börjar så här:
"Brösten hade ömmat i flera dagar men Cecilia borde ha vetat bättre än att hoppas att en graviditet var orsaken. Hon begravde ansiktet i en av badhanddukarna hon köpt till Gabriel och sig i julklapp, lät den tjocka frottén dämpa skriket och torka upp tårarna."

Här och nu

Jag har läst Här och nu av Eva Ludvigsen.

Boken beskrivs så här:
"Här och nu är en tänkvärd kärleksroman om att våga utmana det förflutna för att få en framtid. Om att aldrig ge upp, att lita blint på kärleken och att alltid välja livet. I alla lägen - även mot alla odds.

"Var det här du var hela tiden?" Som tur var uttalade Ingrid inte orden högt när hon krockade med cowboyen Nate på en hästgård i Montana så att vedträn ven genom luften. Som svar fick hon: "Vad tar du dig till, människa?"

På granngården bor Nate vars inre frusit till is sedan hans ungdomskärlek tackat nej till hans frieri. Även om den karga ytan ryter vid närkontakt är han attraherad av den sprudlande svenskan med det porlande skrattet. Han har bara glömt hur man söker kontakt.
Det gemensamma intresset för fotboll för ut paret i gnistrande närkamper men det är först när ett bar anländer till världen som deras vänskap förvandlas till en virvlande kärlekssaga. Tills det förflutna kommer ifatt, missförstånden läggs på hög och planet till Sverige lyfter och tystnade lägger sig.

Först när livet ställs på sin spets strider de för sin kärlek - mot alla odds."

Här och nu är en härlig feelgoodberättelse med en tvist. En kärlekshistoria med förhinder. Jag måste erkänna att jag trots att jag inte ofta blir överraskad när jag läser så blev jag det i den här berättelsen. Jag såg inte alls tvisten komma. Det tycker jag är mycket bra gjort. Här och nu är en bok som utspelar sig i en värld jag själv inte alls känner till vilket alltid är trevligt. Jag gläds med huvudkaraktärerna och irriterar mig på dem minst lika mycket när de inte tycks veta sitt eget bästa. Här finns det mesta av de ingredienser en bok gärna får innehålla, kärlek, lögner, sorg, svek och längtan. Ibland krävs det oändligt mycket mod för att våga följa sina känslor och ibland krävs det något alldeles extra för att få det modet.

Boken börjar så här:
""Hörde jag rätt? Vill du åka ut i världen och leta efter din blivande man?" Vinglaset hade fastnat halvvägs till munnen under tiden Ingrid berättade om sin plan."

#Älskanoveller

Jag har läst #Älskanoveller - 26 nyanser av Sverige av Alice Alvinstedth, Jenny Jacobsson, Frida Andersson Johansson, Lena M Johansson, Monic Arvidsson W, Anna Keiler, Carina Aynsley, Stefan Lagrossen, Per Berg, Eva Ludvigsen, Johan Egonsson, Annika Melin, Xandra Ekström, Jessika Nilsson, Jenny Eriksson, Brirgitte Parez, Kjell E. Genberg, Anneli Stålberg, Emmelie Hardenborg, Lars Thunell, Petra Sandberg Holstensson, Rose Tillberg Mattsson, Ann Hugosson och Dag Öhrlund.

Boken beskrivs så här:
"I det fantastiska projektet #Älskanoveller - 26 nyanser av Sverige berättar 24 etablerade och debuterande författare historier från norr till söder om vad som hände den 10 oktober. Något år, någonstans.

En man i Stockholm vaknar av att hans hund pratar med honom. En vilsen kvinna i Sundbyberg går upp på vinden och upptäcker en hemlighet. I Habo drömmer en ung kvinna om Elvis. Bomber faller över Skagerak 1943, så även på Enars fiskebåt. En sen kväll i Helsingborg vandrar en orolig mamma fram och tillbaka i väntan på att sonen ska komma hem. I Visby ringer grannarna 112 när de hör skrik från huset bredvid."

Det känns lite konstigt att skriva om den här boken eftersom jag ju faktiskt är en av medförfattarna i den här novellsamlingen. Samtidigt är jag så otroligt stolt och vansinnigt lycklig över att få vara en del av den. En del av en så fantastisk bok som jag läst långsamt för att den skulle vara riktigt länge. Jag är så otroligt imponerad över alla berättelser som finns mellan de här vackra pärmarna. Vilken berättarkonst. Vilken bred spridning av berättelser som ändå binds ihop på ett helt naturligt sätt genom att de utspelar sig den tionde oktober. Något år, någonstans.

Jag brukar skriva hur boken börjar och det fungerar ju av naturliga skäl inte i det här fallet. Men jag valde den början som fångade mig allra mest. Den hittar vi i novellen Under huden av Brigitte Parez och den börjar så här:
"Utan att registrera utan motstånd drunknar hon i omgivningen, anar knappt vad den innebär, kan inte, vaknar upp och drunknar återigen."

Man kan köpa #Älskanoveller av mig! Den kostar 150:- + porto, 45:- vanlig post och 33:- ekonomibrev. Självklart signerad för den som önskar. :)

Om du bara visste

Jag har läst Om du bara visste av Caroline Säfstrand.

Boken beskrivs så här:
"När Elin en dag hittar en förlovningsring i pojkvännen Zachs ficka får hon panik. Hon packar en väska och beger sig hals över huvud till Hallands Väderö en plats hon svurit på att aldrig återvända till. Här får hon dela fyrvaktarbostad med Anja, en äldre dam som kommit till ön för att måla. Båda plågas av smärtsamma minnen från det förflutna och släpper inte gärna någon inpå livet, men efter en regnig kväll i en kohage rämnar några av de murar de ägnat så lång tid åt att bygga upp.

Sommaren på ön förändrar allt. Omgivna av öns dramatiska naturlandskap utvecklar de två kvinnorna en djup vänskap, och tryggheten de känner i varandras sällskap ger dem modet att glänta på de inre dörrar som så länge varit låsta. Plötsligt blir den enas frågor den andras svar..."

Efter att bara ha läst tio rader i den här boken var jag helt såld. Den har ett språk som fångade upp mig i en mycket behaglig känsla som stannade kvar genom hela boken. Trots att handlingen bitvis är ganska obehaglig så är läsupplevelsen alltid tilltalande. Här finns dessutom allt man kan önska sig, smärta, hat, sorg, lycka, svek och kärlek. Den handlar om att våga även efter det att allt tagits ifrån en. Om att våga omfamna hoppet ännu en gång. Om att kunna älska och förlåta. Och att hitta tillbaka. Efter de tio raderna fortsatte jag läsa med samma härliga känsla och tillfredsställelse över ordens dans över sidorna. Det gjorde jag tills jag besviket läste det allra sista ordet och var tvungen att inse att den här berättelsen var slut. Nu ser jag mycket fram emot nästa bok av Caroline Säfstrand.

Boken börjar så här:
""Helvetes jäkla skit."
Elin sliter och drar i kabinväskan vars ena hjul kilats fast mellan gatstenarna. Fiskargubben med gråsprängt, ruffsigt skägg, som sitter och puffar på sin pipa utanför en av de röda bodarna, iakttar henne roat. Små skrattrynkor bildar fina fåror runt hans ögon."

Tiden går så långsamt när man tittar på den

Jag har läst Tiden går så långsamt när man tittar på den av Josefine Lindén. Framsidan är en pärla som lockar till att läsa.

Boken beskrivs så här:
"När Caroline och Jonas äntligen får sin efterlängtade dotter borde lyckan vara fullkomlig. Men Caroline drabbas av förlossningsdepression och en dag släpper hon taget om det de kämpat för.

Lilla Elsa överlever mirakulöst fallet från sjunde våningen men hamnar i koma.

Jonas vaka vid sjuksängen och Caroline kämpar från fängelset för att få återse sin dotter. Kommer kärleken att överleva? Kommer Elsa att vakna? Hur långt kan en mor gå i kampen för sitt barn?

En mor som inte minns vad hon gjort..."

Jag hade längtat väldigt mycket efter att få läsa den här boken och den gjorde mig inte besviken. Josefines språk är fängslande och modernt. Man både vill och behöver läsa mer och vidare. Berättelsen är både tung och svår i en fin blandning med ljus och stor kärlek. Det är klart att det suger till i maggropen på ett mycket obehagligt sätt när man förstår att Caroline faktiskt släpper sitt barn från hög höjd. Det är klart man kan föreställa sig känslan efteråt. Den obeskrivliga. Den fruktansvärda. Men Caroline tar sig långsamt vidare tillsammans med den största drivkraften av alla. Att åter få se och hålla sin dotter. Samtidigt kämpar Jonas i sin värld. En värld som han varken förstår eller vill leva i. Men kämpar gör han, för allt han är värd. Det här är en bok om en familjetragedi och vad som händer efter. Hur man tar sig igenom och hittar en ny verklighet.

Boken börjar så här:
"Det hade gått i vågor det här med hennes hat mot mammor. Innan hon gick i tankar på att skaffa barn hade hon fnyst föraktfullt åt de tronande mödrarna som kom promenerandes i bredd. Alltid i bredd, aldrig på rad.

Releaseyra

utan dess like.

Rhododendron började så smått slå ut när vi lämnade vår hemstad, nästyngstingen och jag. Det var så mysigt att åka iväg bara han och jag. Vår första destination var Uppsala och svärföräldrarna.

Vi lämnade våra saker och blev bjudna på fika innan vi blev skjutsade till Vänge där Eva Ludvigsen hade sin releasefest för Här och nu, efter att ha signerat på det lokala biblioteket. Nästyngstingen försvann fort iväg och lekte med de andra barnen som var där.

Eva hälsade välkommen med bubbel och tal. Det bjöds på grillad korv och en helt fantastisk tårta.

Och så pratade jag massor med de här fina.

Efter en helt underbar kväll med massor av härligt bok- och skrivprat åkte nästyngstingen och jag tillbaka till Uppsala.

Dagen efter shoppade vi lite och umgicks sedan med släktingar hela dagen. Nästyngstingen fick träffa efterlängtade kusiner. Han var dessutom själv mycket efterlängtad. En härlig känsla när man är nio, snart tio år.

Uppsala är vackert även när solen inte skiner.

Nästa dag var det dags för avfärd igen, den här gången blev det tidig morgon och tåg till Stockholm.

Vi hittade platsen för nästa release som var för Annika Estassy och hennes bok Croissants till frukost.

Böckerna stod förväntansfulla uppradade på ett bord.

Nästyngstingen fick i uppdrag att agera fotograf och gjorde det med den äran.

Underbara, intressanta och spännande samtal fördes och jag fick träffa många härliga människor. En del för första gången och en del som jag träffat många gånger förut. Känslan när man äntligen får träffa någon på riktigt för första gången efter att bara ha haft bloggkontakt innan. Oslagbar!

Man kunde ju inte önska sig en mer perfekt frukost. Helt underbar!

Författarinnan var självklart lyckligast av alla.

Och jag fick med mig ett signerat exemplar av den vackra boken.

Sedan fick jag mycket motvilligt lämna releasefesten, Annika och alla fantastiska gäster. Helt enkelt för att den var slut.

Toaletten runt hörnet var sagolikt vacker.

Stockholm var blött. Mycket blött! Därför blev väl inte Stockholmsbesöket med nästyngstingen riktigt vad jag tänkt mig. Men bra ändå.

Efter några timmar i Stockholm var det dags att åka tillbaka hem. På tåget läste jag Kupé och hittade reklam för boken jag just lämnat releasefrukost för. Coolt!

Nästyngstingen köpte med sig en "liten" bulle till fika under resan hem.

Resan gick strålande och till slut välkomnades vi av de böljande solgula rapsfälten. Kvällen avslutades med Let´s dance finalen. Och mys med hela härliga familjen.

Här hemma i Skåne hade dessutom den ljusaste av våra Rhododendron slagit ut i full blom. Jag är överfylld av inspiration. Och cirkeln är sluten.