Om du bara visste

Jag har läst Om du bara visste av Caroline Säfstrand.

Boken beskrivs så här:
"När Elin en dag hittar en förlovningsring i pojkvännen Zachs ficka får hon panik. Hon packar en väska och beger sig hals över huvud till Hallands Väderö en plats hon svurit på att aldrig återvända till. Här får hon dela fyrvaktarbostad med Anja, en äldre dam som kommit till ön för att måla. Båda plågas av smärtsamma minnen från det förflutna och släpper inte gärna någon inpå livet, men efter en regnig kväll i en kohage rämnar några av de murar de ägnat så lång tid åt att bygga upp.

Sommaren på ön förändrar allt. Omgivna av öns dramatiska naturlandskap utvecklar de två kvinnorna en djup vänskap, och tryggheten de känner i varandras sällskap ger dem modet att glänta på de inre dörrar som så länge varit låsta. Plötsligt blir den enas frågor den andras svar..."

Efter att bara ha läst tio rader i den här boken var jag helt såld. Den har ett språk som fångade upp mig i en mycket behaglig känsla som stannade kvar genom hela boken. Trots att handlingen bitvis är ganska obehaglig så är läsupplevelsen alltid tilltalande. Här finns dessutom allt man kan önska sig, smärta, hat, sorg, lycka, svek och kärlek. Den handlar om att våga även efter det att allt tagits ifrån en. Om att våga omfamna hoppet ännu en gång. Om att kunna älska och förlåta. Och att hitta tillbaka. Efter de tio raderna fortsatte jag läsa med samma härliga känsla och tillfredsställelse över ordens dans över sidorna. Det gjorde jag tills jag besviket läste det allra sista ordet och var tvungen att inse att den här berättelsen var slut. Nu ser jag mycket fram emot nästa bok av Caroline Säfstrand.

Boken börjar så här:
""Helvetes jäkla skit."
Elin sliter och drar i kabinväskan vars ena hjul kilats fast mellan gatstenarna. Fiskargubben med gråsprängt, ruffsigt skägg, som sitter och puffar på sin pipa utanför en av de röda bodarna, iakttar henne roat. Små skrattrynkor bildar fina fåror runt hans ögon."

Releasefest för "Om du bara visste" och medelhavskänsla

av Caroline Säfstrand. I vår lilla stad. Vilken härlig kväll! Vilken underbar bok!

I fredags var det dags, jag Annika och Hanna startade lite lätt med fördrink hos mig och tog oss sedan vidare denna fantastiska kväll. Jag glömde min kamera hemma så jag har helt fräckt stulit bilder lite här och lite där.

Juvelerna låg fint uppradade på ett bort i den mysiga gamla lokalen.

Men vi tog oss självklart först till vattenhålet.

Caroline fick äntligen signera sin fina bok.

Sedan minglades det och snackades om både ditten och datten. Fast mest om böcker och om skrivande förstås. Med oss hem fick vi den coolaste goodiebagen jag någonsin sett. En handflätad korg av använda pappersförpackningar, full med små godsaker. Helt underbar!

Annika sov över hos mig så vi fortsatte snacka där och samtalsämnena tycktes aldrig ta slut. Så härligt! Efter en lugn och skön morgon och förmiddag nästa dag, åkte Annika hem igen.

Jag var ju så nyfiken på innehållet i boken och var tvungen att läsa den första sidan på en gång. Efter bara tio rader var jag helt såld. Det var verkligen något med de orden som klingade så vackert i min själ. Nu har jag läst ännu lite till och det var länge sedan jag läste något så njutbart. Det är verkligen en sådan bok man inte vill ska ta slut. Jag kan bara gratulera Caroline till ett mycket väl utfört arbete och hoppas att hon skriver fort på sin andra bok så att väntan inte blir för lång.

Och i eftermiddag har mina småkillar och dottern bjudit på fika på altanen. De kämpade så länge med den för att få den perfekt att det hade blivit middagstid. Men vad gör väl det, vid medelhavet äter man middag vid niotiden, så vi kör medlehavsk tid hos oss idag helt enkelt. Dottern håller dessutom på att göra hemgjorda fiskpinnar med potatiskaka, inspirerad av de små mästerkockarna på tv. Spännande!

Releasefest

här i min stad. Hur härligt är inte det?

Om du bara visste av Caroline Säfstrand. Tjoho vad kul!

Men det blir såklart dans både före och efter. Nu kör vi igång helgen med buller och bång!