Det är mycket nu

och det blev en dag nästan helt utan arbete. Ibland blir det så. Men det betyder inte att jag har haft det dåligt på något sätt.

Det är precis tvärtom faktiskt. Vi har ju haft en strålande dag, om än lite kylig. Jag har träffat Caroline och vi fick prata om det vi gillar allra bäst. Böcker, skriva och allt som finns runt det. Hennes bok Om du bara visste kommer ju snart ut i världen, det ser jag väldigt mycket fram emot. Det var en fantastiskt inspirerande träff som vanligt.

Efter det blev det hämtning av barn och spontanfika med syster. Vi satt ute på altanen och njöt av solen. Sedan var arbetsdagen slut. Nu blogginlägg sedan mat och läggning av barn.

Idag passar det med lite skrivinspiration. Den här är ganska spännande och mycket intressant. Richard Scrimger pratar om hur mycket man avslöjar om sig själv i de lögner man berättar när man skriver. Så är det med all säkerhet, frågan är bara vad man avslöjar. Och jag håller med om att varje berättelse är rolig att skriva oavsett vad den handlar om. Även om den är sorglig eller jobbig på andra sätt. Jag gillar hans tanke om att ta sig ann skrivandet som ett barn som sitter med ett helt vitt papper och helt nya färgade kritor framför sig. Den känslan känner jag igen, det är en helt fantastisk och mycket oslagbar känsla.