I ditt kvarter

händer saker du inte ser.

Jag har läst I ditt kvarter händer saker du inte ser av Jenny Jacobsson.

Boken beskrivs så här:
"Vad vet du om dina grannar? Är deras liv bättre än ditt? Den lyxiga bilen och den putsade fasaden de visar upp, är det bilden av det perfekta livet?

Viggo är 37 år och är nyhetsankare på tv4. Tillsammans med den galet vackra Melissa har de Kevin 5 år. Melissa må vara vacker som en dag, men hon har ett nattsvart temperament. Viggo tampas varje dag med frågan om han ska lämna sin våldsamma fru eller stanna för Kevins skull.

Viggo får allt svårare att dölja sina blåmärken. Han slits mellan viljan att leva och dö."

Det här är en spännande berättelse om våld i nära relationer där förövaren är kvinna och offret man. En historia som vi inte ofta hör om och som det lika sällan skrivs om. "I dina kvarter" är en bladvändare som skapar eftertanke. En berättelse som griper tag från första sidan för att inte släppa taget förrän allra sista sidan är läst. Man måste bara få veta hur det ska gå för den lilla familjen med den stora hemligheten. Den som skadar dem alla.

Boken börjar så här:
"Viggo bläddrade förstrött i tidningen Metro och kunde inte undgå samtalet mellan de två välparfymerade kvinnorna bredvid honom på tåget. De talade om en gemensam väninnas förhållande."

Här händer det inte mycket alls

det är ju trist! Jag skulle skrivit inlägget om min bokmässa, men hann inte göra det idag. Heller!

Ja, ja, sådant ser livet ut ibland. Det inlägget kommer snart. Men nu är det fredag och dags att kasta av sig arbetskläderna och dansa. You should be dancing!

Dödlig åtrå

Jag har läst Dödlig åtrå av Susanne Ahlenius.

Boken beskrivs så här:
"Alice Wiklund, ung utredare på Rikskriminalen i Stockholm, blir utsedd att hjälpa Scotland Yard med ett långdraget fall. De jagar en seriemördare som är beräknande, samvetslös och lämnar sina offer märkta med en bisarr kärleksförklaring.

Alice går upp i sitt nya arbete men inser snart att det inte är alla i gruppen som uppskattar hennes närvaro. Livet i London blir än mer komplicerat när hon träffar bartendern med de bärnstensfärgade ögonen som gör henne näst intill galen av åtrå. Vad är det han döljer bakom sin frustrerande arrogans?

När Alice inser vad hon måste betala för att finna sanningen är det redan försent och gränsen mellan arbete och privatliv suddas ut."

Dödlig åtrå är en riktigt spännande berättelse som fångar upp en redan på första sidan, för att hålla fast greppet ända till slutet. En erotisk deckare är inget jag normalt skulle välja att läsa, men är glad att jag gjorde den här gången. Jo då, det finns en hel del ångande erotik, men för mig är den här boken så mycket mer. Det är spänningsdelen, katt- och råttaleken, som jag gillar allra mest med den här bitvis mycket våldsamma historien. Den frustrerande jakten på en mördare blandat med spirande kärlek och mänskliga bekymmer skapar en perfekt balans. Skapar en berättelse som är mycket svår att lägga ifrån sig.  Skapar en längtan efter mer när man läst färdigt och äntligen får veta hur det går.

Boken börjar så här:
"När Kristina klev ut på gatan utanför Hilton vid Paddingtons tågstation hade hon sex dagar kvar att leva."

Äntligen

är det dags att åka iväg till Bokmässan.

Jag har längtat efter att få se alla underbara författare, lyssna på inspirerande samtal, köpa fantastiska böcker, mingla i trängsel, kolla in kändisar på Park och inte minst umgås, fördrinka, äta middag och prata med alla ljuvliga människor. Tidigt i morgon bär det av. Tjoho!

Därför börjar min helg nu och det betyder att det är dags att dansa. Beacause I´m happy (på biblioteket såklart)!

En ljuvlig söndag

full av allt som är skönt för själen.

Vi har tagit det lugnare än vanligt. Nästan hela familjen tillsammans. Dottern sov över hos sin bästa vän och var borta nästan hela dagen. Maken och jag tog en promenad längs havet. Alltid lika livgivande.

Och så har jag jobbat med ett av mina manus. Till slut. För jag tappade tron där en liten stund. Som tur är varar det aldrig särskilt länge. Och nu när jag tagit tag i det igen förstår jag inte hur jag skulle kunna leva utan det. Att få leva bland orden. En av de absolut bästa känslorna som finns. Så nu tar jag nya friska tag.

I morgon är det måndag, en av de bästa dagarna i veckan då allt är möjligt igen. 

En födelsedag och en härlig lunchdate

har förgyllt de senaste dagarna.

I går fyllde vår dotter 14 år och det firades såklart ordentligt. Med frukostbricka på sängen, skönsång, en massa presenter, massor av kärlek, thaimat och en Harry Potterfilm. Så mysigt!

Så till dig min finaste dotter. Du är min kärlek.

I dag fick en massa inspiration och glädje med mig hem efter att ha tagit en lång lunch med underbara Caroline Säfstrand. Tack Caroline, jag behövde det precis idag.

Ett oerhört obehagligt skrämselskott

och en mycket omvälvande helg.

En upplevelse som gjorde att jag fick åka ambulans och hamnade på akuten.

Det började med en våldsam hostattack i duschen då jag fick en fruktansvärd huvudvärk, likt ett pistolskott i bakhuvudet. Det varade bara i 5-10 minuter. Jag fortsatte min dag även om jag kände en liten gnagande oro över vad det kunde ha varit. Så jag googlade. Och fick veta att om det hände skulle man uppsöka läkare på en gång för det kunde, i sällsynta fall, bero på en hjärnblödning. Så jag ringde vårdupplysningen som tyckte att jag genast skulle sätta mig ner och ringa 112. Då blev jag riktigt rädd. Ambulansen kom och undersökte mig först hemma. Blodtrycket var väldigt högt, annars kunde de inte se några tecken på hjärnblödning. Men de ville ändå att en läkare skulle bekräfta och så blev det.

Många tankar rusade runt i mitt huvud i ambulansen på väg till sjukhuset. Framför allt hur mycket jag ville leva vidare. För min familj. För mina barn.

Läkaren gick noga igenom alla möjliga tecken för sjukdom. Bestämde att det var högst osannolikt att det var något allvarligt. Konsulterade en neurolog i Lund för säkerhets skull. Fick samma svar där. Kom fram till att det förmodligen var en muskelbristning. Som skulle läka. Lättnaden, den går inte ens att beskriva. Och blodtrycket hade nu gått ner till normala nivåer.

Upplevelsen lämnade mig med en känsla av en enorm tacksamhet över livet. En mängd tankar om vad livet bör innehålla. Över hur skört livet faktiskt är. Viljan att leva här och nu. Hela tiden. Att våga njuta och inte hindras av rädslor. Att älska högljutt och innerligt.

Så här i valtider tänkte jag på något annat också. Jag tänkte mycket på hur fantastiskt jag blev bemött av alla. En varm och empatisk ambulanskille, snälla sköterskor och en helt underbar läkare. Jag funderade på hur mycket skäll den här gruppen får. På hur många som är missnöjda med vården. Själv är jag bara lyrisk. Och oändligt tacksam. Så helt uppenbart finns det en annan sida av vården som det behöver berättas om. Det tycker jag är viktigt.

Så trots att det inte är fredag, eller kanske helt enkelt för att det är en helt vanlig underbar måndag, så tänker jag dansa. Because I´m happy! ♥