En stilla önskan

om en riktigt skön Valborg!

En gång i tiden firade vi alltid den sista april i Uppsala, med buller och bång och alla härliga traditioner. Numera är det mycket stillsamt och Valborg har förlorat lite av sin charm. Inte ens champagnefrukosten har fått följa med oss till Skåne. Det är lite trist egentligen. Men var sak har sin tid. Maj vare välkommen!

Tillbaka till verkligheten

och vardagssysslorna igen. Man kan inte leva på att festa hela tiden. Även om det skulle vara trevligt.

Den här dagen innehöll inte så mycket färdigställt jobb som jag hade önskat. Tiden har en irriterande vana av att bara rinna genom händerna. Och så gillar jag av att njuta av mina dagar så det är så det får vara ibland. Solen, värmen och allt det sköna som pågår utanför fönstret lockar till prokrastinering.

Just nu vill jag lyssna på lite skrivinspiration så att skrivandarna får vakna igen. Positiva tankar om skrivande och så det där sista om varför det är värt allt det man kämpar med i blod, svett och tårar när man väljer att skriva. Den där okända människan som dyker upp och berättar hur din bok, dina ord, gjort skillnad i deras liv. Och så klart det viktiga rådet om att aldrig, aldrig ge upp.

Releasefest för "Om du bara visste" och medelhavskänsla

av Caroline Säfstrand. I vår lilla stad. Vilken härlig kväll! Vilken underbar bok!

I fredags var det dags, jag Annika och Hanna startade lite lätt med fördrink hos mig och tog oss sedan vidare denna fantastiska kväll. Jag glömde min kamera hemma så jag har helt fräckt stulit bilder lite här och lite där.

Juvelerna låg fint uppradade på ett bort i den mysiga gamla lokalen.

Men vi tog oss självklart först till vattenhålet.

Caroline fick äntligen signera sin fina bok.

Sedan minglades det och snackades om både ditten och datten. Fast mest om böcker och om skrivande förstås. Med oss hem fick vi den coolaste goodiebagen jag någonsin sett. En handflätad korg av använda pappersförpackningar, full med små godsaker. Helt underbar!

Annika sov över hos mig så vi fortsatte snacka där och samtalsämnena tycktes aldrig ta slut. Så härligt! Efter en lugn och skön morgon och förmiddag nästa dag, åkte Annika hem igen.

Jag var ju så nyfiken på innehållet i boken och var tvungen att läsa den första sidan på en gång. Efter bara tio rader var jag helt såld. Det var verkligen något med de orden som klingade så vackert i min själ. Nu har jag läst ännu lite till och det var länge sedan jag läste något så njutbart. Det är verkligen en sådan bok man inte vill ska ta slut. Jag kan bara gratulera Caroline till ett mycket väl utfört arbete och hoppas att hon skriver fort på sin andra bok så att väntan inte blir för lång.

Och i eftermiddag har mina småkillar och dottern bjudit på fika på altanen. De kämpade så länge med den för att få den perfekt att det hade blivit middagstid. Men vad gör väl det, vid medelhavet äter man middag vid niotiden, så vi kör medlehavsk tid hos oss idag helt enkelt. Dottern håller dessutom på att göra hemgjorda fiskpinnar med potatiskaka, inspirerad av de små mästerkockarna på tv. Spännande!

Releasefest

här i min stad. Hur härligt är inte det?

Om du bara visste av Caroline Säfstrand. Tjoho vad kul!

Men det blir såklart dans både före och efter. Nu kör vi igång helgen med buller och bång!

Aprilväder

och aprilsjukdom. Ena dagen sommarvärme och nästa höstkyla. Ena dagen frisk som en nötkärna och nästa sjuk och eländig. Livet när det vill hålla en på plats.

Men det är verkligen sant att det inte spelar någon roll hur långsamt det går, bara det går framåt. Och det gör det. Trots att jag fick en refusering idag av ett förlag som jag mer eller mindre förväntade mig en sådan av. Men ändå. Då får man bryta ihop en liten stund och sedan går man vidare.

 Så lätt är det inte att få mig på fall.

Dessutom finns det bara en väg att gå i alla fall och det är vidare, uppåt och framåt.

Dagens skrivinspiration är mer en fantastisk berättelse i sig. Den är så bra. Låter oss ohämmat kravla omkring i ilska och självömkan en liten stund. Lite oorganiserad ilska har väl aldrig varit fel och kan ta en vidare hur långt som helst. :D

Sisådär

med hälsan fortfarande. Jag blir alltid så rastlös när jag är sjuk, allt jag behöver och vill göra radar upp sig i huvudet på mig.

Fast jag har inte checkat ut helt och hållet, jag försöker göra så mycket jag bara orkar. Och så fick jag ett trevligt paket med posten. Sådant gör mig alltid glad. Sedan har jag gjort en inbjudan till min egen bokrelease för Älska noveller som kommer att hållas hemma hos mig i maj, för oss som bor här nere i södern. Det är spännande och lite läskigt!

Dagens skrivinspiration handlar om idéer och varifrån de kommer. Väldigt underhållande och spännande på samma gång.

Trist början

på en helt ny mycket efterlängtad arbetsvecka.

Jag fick ta över lillkillens sjukdom som han drogs med under påsken, min stackars älskling. Hosta och allmän hängighet. Så trist! Även nästyngstingen och dottern är sjuka och hemma från skolan idag.

Och så gick min kamera sönder. Jag måste ha en kamera så det är bara att leta efter en ny.

Fast det blir ju ganska coola bilder även om man inte kan se vad de föreställer. :)

Jag får väl trösta mig med lite skrivinspiration tills jag själv kan ta mig tillbaka in i min magiska värld. Skön inspiration som gör mig glad, förväntansfull och hoppfull i en härlig röra. För jag är den enda jag som finns och bara jag skriver som jag gör.

Tillbaka till verkligheten

igen.

Vi har haft er riktigt skönt påsklov både här hemma och på västkusten. Bland mycket annat med det allra första glaset rosévin för i år.

Och spännande påsktårta som dottern dekorerade. Det skulle vara ett gult ägg men blev grönt av bekvämliga skäl. Rosen togs bort och åts upp av äldsta sonen, eftersom det inte passade in. Det ska ju föreställa en kyckling som tar sig ut ur skalet på ägget.

Och så åt vi underbara västkustska räkor.

Väl hemma igen klättrades det i det vackraste klätterträdet.

Och i morgon är det vardag och vi återgår till rutinerna. Härligt, då är allt möjligt igen.

Bara en skön dag

utan några egentliga måsten.

En riktigt härlig dag med andra ord. En sådan man behöver lite då och då.

I dag blir det lite annorlunda skrivinspiration i musik och bild. Låt tanken få vandra fritt.

Det blev väl inte mycket bättre idag

med allt det jag ville göra, men det är ju nu inget man kan göra något åt nu. Och det man inte kan göra något åt är det ingen idé att fundera över.

Och det är ju fredag och nästa vecka har vi påsklov. Det är så härligt! I dag firar vi därför att vi har en lång ledighet framför oss.

Stella övervakar arbetet i köket och maken grillar på altanen.

Vi startar självklart helgen och påsklovet med dans och det gör vi i Paris. Because I´m happy!

Det har varit en sådan dag

en sådan då man inte hinner mycket annat än att försöka få ordning på dagen. Ett vardagspussel som var tvunget att läggas. Så jag pustar ut och tar nya tag i morgon.

I dag har den tiden inte ägnats åt något av det jag tänkte mig i morse när jag vaknade. Men så blir det ibland, andra saker tar över och kräver all tid man har.

Jag avslutar min arbetsdag med lite skrivinspiration. I dag är det Annabel Lyon som pratar om väldigt grundläggande tankar. Om inspirationen som man inte kan vänta på utan måste skapa. Genom att skriva. För att skriva är ett jobb som alla andra. Fast för mig fungerar det bäst med den vita sidan jag kan göra vad jag vill med. Och när man är inne i ett skrivflow känns det definitivt inte som ett jobb som alla andra, utan det bästa jobb man överhuvudtaget kan önska sig.

Vågar jag hoppas nu

att jag sluppit den sjukdom lillkillen haft i några dagar nu? Det kanske är dumt, men jag vill så gärna att det ska vara så.

Men man vet aldrig vad som kan hända, så det är bara att köra på. Och det gör jag.

Fast tiden går i en sådan rasande fart. Snart är det påsklov, barnen har bara två dagar kvar i skolan nu innan lovet. Det ska bli så skönt med ledighet, både för barnen och oss vuxna. Jag hoppas verkligen att vi får riktigt skönt vårväder.

Dagens skrivinspiration handlar om att börja skriva sin berättelse och om man ska skriva om det man vet eller inte. Carlo Gébler pratar om hur man, om man skriver i kronologisk ordning, kommer att upptäcka en massa saker man inte visste om sin karaktär efter hand som man skriver. Precis så tycker jag att skrivandet ser ut. Man hamnar på vägar och i händelser man aldrig förstått att man ens hade en aning om. Det är något av det jag tycker är det mest spännande med att skriva. Känslan att utforska och upptäcka sin egen berättelse. Den är oslagbar.

En liten värld

Jag har läst En liten värld av Åsa Hellberg.

Boken beskrivs så här:
"Har man ingen reskamrat får man väl följa efter någon som är på väg till Arlanda, tänker Elsa, 70-årig änka som inte längre vill sitta ensam i Farsta. I smyg förföljer hon slumpvis utvalda personer och hon hinner komma till både Västerås och London innan den riktigt stora resan står för dörren.

Isabella, före detta filmstjärna, blir fortfarande igenkänd för sitt vackra ansikte. Vid 50 står hon i ett vägskäl och fundera på vad hon ska göra av sitt liv. Ska hon sälja sitt framgångsrika företag, ska hon flytta utomlands, ska hon någonsin våga öppna sitt hjärta för en man igen?

Carina, Isabellas färgsprakande väninna, bor i England och blev nyligen lämnad av sin man för en yngre talang. När allt vänds upp och ner drar hon med sig Isabella in i ett nytt projekt: de ska bo och arbeta tillsammans på den engelska landsbygden.

Slumpen, eller om det kanske är ödet, för samman Elsa med Carina och Isabella och de tre kvinnorna får stor inverkan på varandra. Alla försöker de hitta nya vägar i tillvaron, men det är betydligt svårare att förändra sig själv och sitt liv än de trodde."

En liten värld är en klassisk feelgoodberättelse. Jag älskar idén med att låta en karaktär slumpmässigt följa en annan karaktär ut i världen. Allt kan ju faktiskt hända då. Och det gör det också. Det här är en varm och underhållande berättelse som gör gott i själen.

Boken börjar så här:
"Varför Elsa valde att ställa sig i korsningen utanför Stockholms Central vid exakt den tidpunkten kunde hon efteråt inte säga, däremot visste hon varför hon valde att följa efter blondinen som kom småspringande med en liten resväska i handen."

Jag har en skön känsla

i kroppen, trots att det har regnat mest hela dagen.

Det är klart att det ligger i luften, alla de här positiva känslorna. Värmen är ju på väg och jag passar mycket bättre i värme än kyla. Bland färger istället för allt det grå och tunga.

I dag har sista versionen av min novell i novellsamlingen Älska noveller godkänts av mig och det känns plötsligt lite verkligt att den snart finns i min hand. Yay!! Tiden går fort när man har roligt (och även annars).

Dagens skrivinspiration handlar om att inte skriva. Det låter kanske konstigt, men när Charles Yu beskriver vad han menar så förstår man precis. Att skriva utan krav på resultat kan få de mest fantastiska berättelser att våga sig fram. De kommer fram likt en oväntad rapning. Intressant liknelse! :) Kanske inte så poetisk dock.

Jag håller andan

och vågar knappt tänka på sjukdom eller om jag har klarat mig den här gången. Så det lägger jag åt sidan nu.

Hälsan är verkligen det viktigaste vi har. Lillkillen fick sova i natt och det fick jag också. Det känns bra och positivt.

Annars känns det mest som jag har fastnat och verkar inte komma någonstans i någonting. Fast jag tror det beror på att det jag håller på med är en typ av mellanjobb där det verkar som att man inte kommer någonstans eftersom en del jobb är sådant som ska ta en framåt till den punkt då man kommit någonstans.

Skrivandet är det som kommer mest i kläm just nu. Det känns i kroppen. Jag lever med en sådan saknad varje dag. En fruktansvärd längtan efter orden som ska bilda min tredje berättelse. Fast den lever i mitt huvud så jag antar att den mognar mer och mer efterhand som dagarna går ändå.

Skrivinspiration är något jag gärna ägnar mig åt för att få lite bränsle till själen. I dag pratar Joshua Henkin om skrivarprocessen. Att läsa är viktigt. Jag läser även om det inte blir så mycket som jag skulle önska. Man måste skriva såklart och man måste behandla skrivandet som ett jobb. Vad jag önskar att jag kunde använda hela dagen till att skriva och försvinna in i mina berättelser. Verkligheten tillåter tyvärr inte det. Men när jag får skriva är jag i sjunde himlen. Snart ska jag dit igen. :)

Peppar, peppar ta i trä

och hoppas, hoppas jag slipper den sjukdom som bröt ut på min lillkille i natt. Både han och jag har haft en jobbig natt då han kräkts med jämna mellanrum hela natten. Han har inte kräkts under dagen men har hög feber och är självklar väldig svag och medtagen. Min gulleplutt.

Igår gick vi en promenad och såg för första gången den plats där det så olyckliga dödsfallet hände innan en fotbollsmatch. Jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna gå där igen och bara uppleva den vackra utsikten igen. En av de vackraste platserna i vår stad har fått en annan mening. En ny känsla.

Den kommer för alltid att kännas fylld av sorg. Samtidigt får just den här synen mig att känna hopp. Så många människor har visat sin respekt för platsen samtidigt som man tar avstånd från sådana fruktansvärda handlingar. Sådant som bara inte får hända.

I morgon är det måndag och en av mina favoritdagar. Allt är möjligt igen. Jag älskar den känslan. En sak jag gör när jag vill ha inspiration inför en ny vecka är att lyssna på skrivinspiration. Här handlar det om att utveckla karaktärer. Det är mycket att tänka på om man vill skapa en levande karaktär. Och det är väldigt spännande.

Om att lysa upp en hel värld

som vår azaleabuske gör hos oss just nu.

Tänk att något som till synes är så oansenligt kan lysa upp en hel värld för ett antal människor. Naturens storslagenhet.

Annars har jag inte mycket att tillägga härifrån idag mer än att köra igång helgen. Favoritlåten tar oss in i en helt fantastisk helg. Nu kör vi! Because I´m happy!

Löjligt lycklig

över att det är vår.

Det är som att hela min själ vaknar upp igen. Trots att jag inte fullt ut förstått hur illa det varit under hela den långa vintern. Inte förrän nu när den äntligen är över. Varför utsätter jag mig för det när min själ är så jublande lycklig när den får leva i sol och värme tillsammans med alla fantastiska färger och blommor och fåglar som kvittrar i samma glädje som jag känner. Det är dumt att inte följa sin önskan, det är dumt att låta en sådan stor del som vintern är av ett år att stjäla så mycket av min glädje och energi. Det är inte bara dumt, det är vansinne. Men, men, nu är vi igenom och jag tänker njuta så mycket jag bara orkar.

Dagens skrivinspiration handlar om att skapa komplexa karaktärer. Ellen Block ger oss åtta steg för att skapa en karaktär som är intressant att följa i en berättelse. Steg ett är att skapa basen, utseende, namn och ålder. Steg två är vad karaktären vill, vad är målet. Steg tre är motivation, varför vill karaktären det han/hon vill. Vad är det som driver karaktären. Vad har han/hon att vinna på att komma fram till sitt mål. Steg fyra är vad som står på spel för karaktären, vad händer om han/hon inte lyckas nå sitt mål. Steg fem är hinder, både inre och yttre. Man måste ha tillräckligt många hinder i sitt manus för att få berättelsen blir spännande. Karaktären ska göra en fängslande resa. Steg sex är att skapa karaktärens bakgrund. Både positiva och negativa saker. Steg sju är att ge karaktären brister. Brister som gör det svårare för karaktären att nå fram till målet. Steg åtta är karaktärens relationer i berättelsen. Skapa spännande relationer som gör berättelsen intressant och dramatisk.

Om att beundra

ensamstående föräldrar. För det gör jag oerhört mycket. Jag har fått uppleva känslan av att vara det i tre dagar nu.

Och jag har inte jobbat många timmar under de dagarna. Jag har ju inte ens hunnit titta runt bland era bloggar eftersom jag varit så trött på kvällarna, då jag oftast gör den besöksrundan. Nu hoppas jag att det ska bli bättre med den saken. Fast vi har haft det bra barnen och jag och maken kom ju hem idag. Alla familjer är inte lika lyckligt lottade. Vi har haft det både mysigt och bra här hemma, men maken är mycket efterlängtad.

Eftersom jag inte har hunnit jobba alls, utan bara i mitt huvud, så behöver jag lite skrivinspiration. Det är precis vad jag får av Ellen Brock. Här finns många bra tips. Hon pratar om hur man skriver ett fantastiskt första kapitel och precis där är jag i mitt tredje manus. Jag har visserligen skrivit det, men det behöver fortfarande putsas på.

Det är mycket nu

och det blev en dag nästan helt utan arbete. Ibland blir det så. Men det betyder inte att jag har haft det dåligt på något sätt.

Det är precis tvärtom faktiskt. Vi har ju haft en strålande dag, om än lite kylig. Jag har träffat Caroline och vi fick prata om det vi gillar allra bäst. Böcker, skriva och allt som finns runt det. Hennes bok Om du bara visste kommer ju snart ut i världen, det ser jag väldigt mycket fram emot. Det var en fantastiskt inspirerande träff som vanligt.

Efter det blev det hämtning av barn och spontanfika med syster. Vi satt ute på altanen och njöt av solen. Sedan var arbetsdagen slut. Nu blogginlägg sedan mat och läggning av barn.

Idag passar det med lite skrivinspiration. Den här är ganska spännande och mycket intressant. Richard Scrimger pratar om hur mycket man avslöjar om sig själv i de lögner man berättar när man skriver. Så är det med all säkerhet, frågan är bara vad man avslöjar. Och jag håller med om att varje berättelse är rolig att skriva oavsett vad den handlar om. Även om den är sorglig eller jobbig på andra sätt. Jag gillar hans tanke om att ta sig ann skrivandet som ett barn som sitter med ett helt vitt papper och helt nya färgade kritor framför sig. Den känslan känner jag igen, det är en helt fantastisk och mycket oslagbar känsla.