Allt finns i detaljerna

och i detaljerna finns jag.

I många av de här detaljerna växte jag upp och blev till den jag är idag.

Bra eller dåligt. Delvist bitterljuvt. Men mest härligt. Här hittade jag många sanningar. Och säkert lika många lögner. Oavsett gav den här platsen mig så många minnen. Dessutom började mitt vuxna liv just här.

Mitt allra första fasta jobb hade jag här. Inte precis på den här platsen men ändå här. Det jag lärde mig här sträcker sig mycket längre än till ett arbete. Jag lärde mig att alltid komma ihåg varifrån jag kommer.

Sedan slog den stora kärleken till och jag flyttade långt härifrån. En välkommen flytt. Ja ni vet, i den åldern då allt annat än det man känner till är det rätta. Det var det ju också eftersom han som tog mig härifrån fortfarande är min stora kärlek. Trettio år senare.

Nu när jag vandrar på mina minnens vägar ser allt precis likadant ut och ändå fullkomligt annorlunda. Och jag kan inte låta bli att berätta om allt som varit för min familj. Kanske har de hört det mesta förut. Kanske har de glömt, trots att vi var här förra sommaren. Kanske blir minnena mer färgstarka för varje år som går. Kanske är det så att vi bara minns allt i ett rosa skimmer. Fast jag minns allt det andra också, även om just de minnena bleknar för varje år jag är här. Oavsett så är allt som hände här en så stor del av mitt liv, en del som formade mig till den jag är idag. En plats där jag hittade den stora kärleken. Och behöll den. En kärlek som tycks obrytbar. En kärlek som förde med sig fyra obeskrivligt älskade barn. Ett liv som knappt gick att föreställa sig. Då, mitt i ungdomens fullkomliga omedvetenhet. Mitt i all rädsla. Mitt i allt det som var spännande och nytt. Mitt i sökandet efter den som var jag. Eller skulle bli.

Nu trivs jag här. Går tillbaka och hittar nya bitar. Nya vinklingar av mig. Hittar den jag var då men inte alls förstod mig på. Nu förstår jag så mycket bättre. Och plötsligt förstår jag varför jag vill skriva. Varför jag alltid har velat skriva. Behövt skriva. Allt finns i detaljerna.

Jag har lärt mig att allt är möjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid.

Livet pågår mest i bilder just nu

eftersom vi har lagt in en mycket låg semesterväxel hos oss.

Jag tänker att jag ska göra så mycket men det går långsamt, mycket långsamt. Lever långsamt tillsammans med barnen. Vet att den här tiden är så kort. Allt för kort. Igår var det mest regn hos oss och vi satt inne och såg på tv mest hela dagen. Det är mysigt det också. Idag har jag legat i solen och lyssnat på Sommar i P1. Ljuvligt. Så jag önskar lite för mig själv. Make it last.

Till paradiset och tillbaka igen

på några dagar.

Datorn krånglade så jag fick snällt vänta med att göra ett inlägg här under tiden som jag var där. Men nu kommer det istället.

En promenad i vårt lilla paradis kan se ut så här i bilder.

Havet finns alltid precis runt knuten.

Husen är som tagna ur en saga.

Molnen ligger som sockervadd ovanför taken på husen under den klarblå himlen.

Små stilleben följer alltid i promenadens spår.

Den ljusa grönskan tar fortfarande andan ur mig.

Rosor som stolt sträcker sig  mot solen.

Allt här blir en fantastisk tavla.

Ett och annat vittnar också om naturens rikedom som vi med en liten insats kan få njuta av.

Och så mer av den här platsens skönhet.

En humla njuter av att sommaren är här.

Ett hus och en dörr gömmer flera generationers berättelser .

Och idyllen är total åt vilket håll man än vänder sig.

Ja, ni förstår kanske varför jag fullkomligt älskar den här platsen på jorden. Det är också därför manus nummer två delvis utspelar sig här. ♥

Fortfarande full rulle

men vi måste ändå dansa.

Nu kör jag igång den allra första sommalovshelgen för i år här hos mig. Footloose! Dance like nobody´s watching!

Ofrivillig bloggpaus, skolavslutning och födelsedagsfirande

är vad som tycks uppta all tid i mitt liv just nu.

Det har varit galet mycket den senaste tiden runt barn, skola och avslutningar. Och middagar och bjudningar. Så allt annat har fått läggas undan för en stund. Sommaren är härlig men aningen hektisk. Men jag klagar inte alls eftersom jag verkligen njuter fullt ut och skippar bloggandet då det känns stressande. Att blogga ska vara roligt och inspirerande inte stressande.

Men vi har tagit promenader ner till havet där det har badats och druckits ett glas rosévin (eller två). Bara för att inte drunkna i det andra och för att få en aning andrum. Ljuvliga kvällar man kan spara i sitt minne och ta fram under kalla vinterkvällar längre fram.

Just nu firar vi skolavslutning och lillkillens födelsedag. Han är en mycket lycklig nybliven 8-åring som njuter av fina presenter och sommarlov. Ett sommarlov som varit mycket efterlängtat. Hela familjen verkar ha fått ro och sitter just nu på olika platser i huset och chillar med sitt en stund. Sedan firar vi vidare en stund till.

Det här är det år jag känner att jag snart inte kommer att ha någon liten kille här hemma. 8 år är stort. Han har gått ut ettan och börjar i tvåan eftersommaren. Han är på väg att bli stor på riktigt. Det känns sorgligt och samtidigt helt underbart! Jag känner mig så lyckligt lottad som får leva ett liv tillsammans med mina fantastiska barn. Med min yngsta lille teling som är den som kommer att avsluta en stor och viktig del av mitt liv. Småbarnsåren. Så här kommer min kärleksförklaring till dig. Från hela mitt hjärta!

När en torsdag är sista dagen på arbetsveckan

får man anpassa sig till det. Det gör jag så gärna, så gärna!

Idag går studenterna ut här hos oss och vi fångade deras glädje och behöll den sedan. Tänk vilken fantastisk dag det är. Efter tre års hårt arbete är de färdiga. I alla fall till nästa steg i livet, vilket det nu må vara.

Vädret var inte på deras sida just idag, men vem vet om inte regnet ändå gör lyckan i framtiden så mycket större. Jag hoppas det. För dem.

Skrivandet har fortfarande inte fått ta fart. Livet är rörigt om än härligt så här innan skolan slutar för våra yngre små telingar. Den äldsta avslutade sitt första gymnasieår igår. Han har kämpat hårt och gjorde det med bravur. Kanske kommer det att lugna ner sig när sommarlovet väl har börjat. Jag hoppas på det. För i mitt huvud lever det berättelser som behöver komma ut. En ny uttalade sin allra första mening i dag. En som jag skrev ner och njuter av att läsa. När resten får komma på pränt vet jag inte. Kan man skriva två manus parallellt?

I går skickade jag iväg två ex av #Älskanoveller och i dag en. Jag är lika lycklig varje gång jag skriver en signering och skickar iväg den någonstans i Sverige.

I brist på skrivtid lyssnar jag på skrivinspiration. För snart är det dags för min egen skrivtid igen. Inspirationen kommer inte till dig, den kommer till ditt skrivbord, när du börjar skriva. Så sant!

#Älskanoveller

Jag har läst #Älskanoveller - 26 nyanser av Sverige av Alice Alvinstedth, Jenny Jacobsson, Frida Andersson Johansson, Lena M Johansson, Monic Arvidsson W, Anna Keiler, Carina Aynsley, Stefan Lagrossen, Per Berg, Eva Ludvigsen, Johan Egonsson, Annika Melin, Xandra Ekström, Jessika Nilsson, Jenny Eriksson, Brirgitte Parez, Kjell E. Genberg, Anneli Stålberg, Emmelie Hardenborg, Lars Thunell, Petra Sandberg Holstensson, Rose Tillberg Mattsson, Ann Hugosson och Dag Öhrlund.

Boken beskrivs så här:
"I det fantastiska projektet #Älskanoveller - 26 nyanser av Sverige berättar 24 etablerade och debuterande författare historier från norr till söder om vad som hände den 10 oktober. Något år, någonstans.

En man i Stockholm vaknar av att hans hund pratar med honom. En vilsen kvinna i Sundbyberg går upp på vinden och upptäcker en hemlighet. I Habo drömmer en ung kvinna om Elvis. Bomber faller över Skagerak 1943, så även på Enars fiskebåt. En sen kväll i Helsingborg vandrar en orolig mamma fram och tillbaka i väntan på att sonen ska komma hem. I Visby ringer grannarna 112 när de hör skrik från huset bredvid."

Det känns lite konstigt att skriva om den här boken eftersom jag ju faktiskt är en av medförfattarna i den här novellsamlingen. Samtidigt är jag så otroligt stolt och vansinnigt lycklig över att få vara en del av den. En del av en så fantastisk bok som jag läst långsamt för att den skulle vara riktigt länge. Jag är så otroligt imponerad över alla berättelser som finns mellan de här vackra pärmarna. Vilken berättarkonst. Vilken bred spridning av berättelser som ändå binds ihop på ett helt naturligt sätt genom att de utspelar sig den tionde oktober. Något år, någonstans.

Jag brukar skriva hur boken börjar och det fungerar ju av naturliga skäl inte i det här fallet. Men jag valde den början som fångade mig allra mest. Den hittar vi i novellen Under huden av Brigitte Parez och den börjar så här:
"Utan att registrera utan motstånd drunknar hon i omgivningen, anar knappt vad den innebär, kan inte, vaknar upp och drunknar återigen."

Man kan köpa #Älskanoveller av mig! Den kostar 150:- + porto, 45:- vanlig post och 33:- ekonomibrev. Självklart signerad för den som önskar. :)

Härliga måndag

och ännu en skön vecka framför mig! Jag undrar vad för underbart som ska hända den här veckan? Och så har det ju blivit juni. Sommaren har börjat på riktigt.

Utomhus är det ju bara helt fantastiskt fortfarande. Jag vill knappt sova för det är så ljuvligt att höra fåglarna kvittra. Och vår helt ljuvliga rhododendronhäck blommar som allra bäst just nu. Vi flyttade in i vårt hus i februari och när den här häcken blommade kommande vår blev vi fullkomligt överraskade. Den är helt galet vacker.

Jag hade tänkt mig att sätta mig och fortsätta skriva på manus nummer tre idag. Det blev inte så för det blev en massa annat istället. Lillkillen skulle göra och få iväg sin inbjudan till sin födelsedagsfest. Sedan har jag hämtat barn i skolan. Vi har varit nere på strandpromenaden där barnen badade. Och så har jag njutit av solen på altanen en liten stund. Ett absolut njutbart liv på alla sätt.

Visserligen ska det bli vackert väder i morgon också, men jag ska verkligen ta mig i kragen och skriva på manuset i alla fall. Jag har ju längtat så mycket. Nu är det dags.

För att befästa det behöver jag lite skrivinspiration. Den här gången i form av kloka ord från Neil Gaiman. Sätt ett ord efter ett annat och repetera sedan tills du är färdig. Och berätta din historia. Bara du kan berätta just din historia. Precis så!