Bara några timmar kvar nu

tills dottern och jag drar iväg till London.

Vi har bokat biljetter till Madame Tussaudes och musikalen Phantom of the Opera, så vi har redan två spännande saker att se fram emot. Förutom allt annat vi planerar att göra. Som att shoppa. Det här året börjar verkligen riktigt bra.

Sedan känns det lite jobbigt att åka ifrån mina killar, jag har aldrig varit borta från dem så länge förut. Det gör lite ont i mammahjärtat. ♥  Men snart är jag hemma hos dem igen. Mina älsklingar. ♥

Mer att fira

eftersom maken fyller år i dag.

Idag tänker jag bjuda på den rätt han så hett önskar sig och som är en av de få saker jag alltid sagt att jag inte kan göra, lasagne. Nu gör jag en riktigt seriös variant med en köttfärssås som ska koka i två timmar. Det blir minst sagt spännande att se hur det kommer att smaka.

Och så har vi klätt granen. Jag förundras över hur mycket jag kan släppa kontrollen över den aktiviteten. En gång var det löjligt viktigt hur granen skulle se ut. Nu känner jag att barnen klarar det galant. Det är en fantastisk känsla att kunna släppa, precis som jag försöker släppa på en hel del andra måsten som tyngt mig föregående jular. Det gör att jag känner mig gladare och skönt avkopplad. I alla fall just nu, vem vet hur det känns lite närmare julafton. :D

Tro det eller ej

men det är fredag igen!

Den här fredagen är alldeles speciell för vår äldsta son fyller 17 år. 17 år, helt galet, var det inte nyss han låg i min famn. När han tultade runt i huset och bara var bedårande söt. Han är fortfarande söt och dessutom stilig, men han ligger inte längre i min famn. Fast hans härliga kramar får jag fortfarande njuta av i alla fall. Det är jag mycket tacksam över.

Dags att torka de nostalgifyllda tårarna och fortsätta firandet. Pizzan som önskats idag väntar precis som en skön familjekväll med mys och film.

Fast först måste vi starta helgen med dans. Shake Up Christmas!

En födelsedag och en härlig lunchdate

har förgyllt de senaste dagarna.

I går fyllde vår dotter 14 år och det firades såklart ordentligt. Med frukostbricka på sängen, skönsång, en massa presenter, massor av kärlek, thaimat och en Harry Potterfilm. Så mysigt!

Så till dig min finaste dotter. Du är min kärlek.

I dag fick en massa inspiration och glädje med mig hem efter att ha tagit en lång lunch med underbara Caroline Säfstrand. Tack Caroline, jag behövde det precis idag.

Allt finns i detaljerna

och i detaljerna finns jag.

I många av de här detaljerna växte jag upp och blev till den jag är idag.

Bra eller dåligt. Delvist bitterljuvt. Men mest härligt. Här hittade jag många sanningar. Och säkert lika många lögner. Oavsett gav den här platsen mig så många minnen. Dessutom började mitt vuxna liv just här.

Mitt allra första fasta jobb hade jag här. Inte precis på den här platsen men ändå här. Det jag lärde mig här sträcker sig mycket längre än till ett arbete. Jag lärde mig att alltid komma ihåg varifrån jag kommer.

Sedan slog den stora kärleken till och jag flyttade långt härifrån. En välkommen flytt. Ja ni vet, i den åldern då allt annat än det man känner till är det rätta. Det var det ju också eftersom han som tog mig härifrån fortfarande är min stora kärlek. Trettio år senare.

Nu när jag vandrar på mina minnens vägar ser allt precis likadant ut och ändå fullkomligt annorlunda. Och jag kan inte låta bli att berätta om allt som varit för min familj. Kanske har de hört det mesta förut. Kanske har de glömt, trots att vi var här förra sommaren. Kanske blir minnena mer färgstarka för varje år som går. Kanske är det så att vi bara minns allt i ett rosa skimmer. Fast jag minns allt det andra också, även om just de minnena bleknar för varje år jag är här. Oavsett så är allt som hände här en så stor del av mitt liv, en del som formade mig till den jag är idag. En plats där jag hittade den stora kärleken. Och behöll den. En kärlek som tycks obrytbar. En kärlek som förde med sig fyra obeskrivligt älskade barn. Ett liv som knappt gick att föreställa sig. Då, mitt i ungdomens fullkomliga omedvetenhet. Mitt i all rädsla. Mitt i allt det som var spännande och nytt. Mitt i sökandet efter den som var jag. Eller skulle bli.

Nu trivs jag här. Går tillbaka och hittar nya bitar. Nya vinklingar av mig. Hittar den jag var då men inte alls förstod mig på. Nu förstår jag så mycket bättre. Och plötsligt förstår jag varför jag vill skriva. Varför jag alltid har velat skriva. Behövt skriva. Allt finns i detaljerna.

Jag har lärt mig att allt är möjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid.

Till paradiset och tillbaka igen

på några dagar.

Datorn krånglade så jag fick snällt vänta med att göra ett inlägg här under tiden som jag var där. Men nu kommer det istället.

En promenad i vårt lilla paradis kan se ut så här i bilder.

Havet finns alltid precis runt knuten.

Husen är som tagna ur en saga.

Molnen ligger som sockervadd ovanför taken på husen under den klarblå himlen.

Små stilleben följer alltid i promenadens spår.

Den ljusa grönskan tar fortfarande andan ur mig.

Rosor som stolt sträcker sig  mot solen.

Allt här blir en fantastisk tavla.

Ett och annat vittnar också om naturens rikedom som vi med en liten insats kan få njuta av.

Och så mer av den här platsens skönhet.

En humla njuter av att sommaren är här.

Ett hus och en dörr gömmer flera generationers berättelser .

Och idyllen är total åt vilket håll man än vänder sig.

Ja, ni förstår kanske varför jag fullkomligt älskar den här platsen på jorden. Det är också därför manus nummer två delvis utspelar sig här. ♥

Ofrivillig bloggpaus, skolavslutning och födelsedagsfirande

är vad som tycks uppta all tid i mitt liv just nu.

Det har varit galet mycket den senaste tiden runt barn, skola och avslutningar. Och middagar och bjudningar. Så allt annat har fått läggas undan för en stund. Sommaren är härlig men aningen hektisk. Men jag klagar inte alls eftersom jag verkligen njuter fullt ut och skippar bloggandet då det känns stressande. Att blogga ska vara roligt och inspirerande inte stressande.

Men vi har tagit promenader ner till havet där det har badats och druckits ett glas rosévin (eller två). Bara för att inte drunkna i det andra och för att få en aning andrum. Ljuvliga kvällar man kan spara i sitt minne och ta fram under kalla vinterkvällar längre fram.

Just nu firar vi skolavslutning och lillkillens födelsedag. Han är en mycket lycklig nybliven 8-åring som njuter av fina presenter och sommarlov. Ett sommarlov som varit mycket efterlängtat. Hela familjen verkar ha fått ro och sitter just nu på olika platser i huset och chillar med sitt en stund. Sedan firar vi vidare en stund till.

Det här är det år jag känner att jag snart inte kommer att ha någon liten kille här hemma. 8 år är stort. Han har gått ut ettan och börjar i tvåan eftersommaren. Han är på väg att bli stor på riktigt. Det känns sorgligt och samtidigt helt underbart! Jag känner mig så lyckligt lottad som får leva ett liv tillsammans med mina fantastiska barn. Med min yngsta lille teling som är den som kommer att avsluta en stor och viktig del av mitt liv. Småbarnsåren. Så här kommer min kärleksförklaring till dig. Från hela mitt hjärta!