I juletider

räcker tiden inte alls till allt det man önskar göra. Gästerna har anlänt och julbestyren pågår för fullt. Jag tycker vi kör igång julfirandet med skön dans.

Nu är det jul igen och det här året sjunger verkligen på sin sista vers. Men först är det väl bra om vi fortsätter firandet med att ringa in julen! :D

Jag önskar er alla en riktigt härlig jul!

Mer att fira

eftersom maken fyller år i dag.

Idag tänker jag bjuda på den rätt han så hett önskar sig och som är en av de få saker jag alltid sagt att jag inte kan göra, lasagne. Nu gör jag en riktigt seriös variant med en köttfärssås som ska koka i två timmar. Det blir minst sagt spännande att se hur det kommer att smaka.

Och så har vi klätt granen. Jag förundras över hur mycket jag kan släppa kontrollen över den aktiviteten. En gång var det löjligt viktigt hur granen skulle se ut. Nu känner jag att barnen klarar det galant. Det är en fantastisk känsla att kunna släppa, precis som jag försöker släppa på en hel del andra måsten som tyngt mig föregående jular. Det gör att jag känner mig gladare och skönt avkopplad. I alla fall just nu, vem vet hur det känns lite närmare julafton. :D

Det är mycket nu

precis som det alltid är den här tiden på året.

Och tiden just nu är sådan att den bör ägnas åt familj och att ha det riktigt mysigt. Jag älskar den här tiden precis innan julafton. Vi har två födelsedagar nu i december förutom allt annat som händer just nu. Så det gäller att ta det lugnt och välja det viktigaste och roligaste. Än så länge känns det riktigt bra för jag försöker att välja bort sådant som stressar för mycket och istället välja det som ger en skön känsla. Mindfulness, inte helt lätt i tider som denna, men så viktigt. Det är det där med att förenkla och att släppa lite på kontrollbehovet. Och kanske till och med skapa lite nya traditioner som passar livet, som det ser ut just nu, lite bättre.

I brist på skrivtid just nu så använder jag en liten, liten stund till att få lite skrivinspiration. För trots att jag inte skriver så lever mina berättelser fullt ut i mitt huvud. Här handlar det om den ack så viktiga dialogen. Mycket intressant!