Det närmar sig

fullkomlig verklighet igen!

Fast jag har ingen aning om hur jag ska kunna anpassa mig till något annat än magisk sommar någonsin igen.

Jag börjar väl med att dansa den här alldeles sista helgen det här sommarlovet. Nu kör vi igång en riktigt härlig helg! Because I´m happy!

Tillbaka till verkligheten

igen.

Vi har haft er riktigt skönt påsklov både här hemma och på västkusten. Bland mycket annat med det allra första glaset rosévin för i år.

Och spännande påsktårta som dottern dekorerade. Det skulle vara ett gult ägg men blev grönt av bekvämliga skäl. Rosen togs bort och åts upp av äldsta sonen, eftersom det inte passade in. Det ska ju föreställa en kyckling som tar sig ut ur skalet på ägget.

Och så åt vi underbara västkustska räkor.

Väl hemma igen klättrades det i det vackraste klätterträdet.

Och i morgon är det vardag och vi återgår till rutinerna. Härligt, då är allt möjligt igen.

Vardagspyssel

som motvikt till fantastiska bokreleaser. Varav en sker idag och jag kunde inte vara med.

Jag hoppas Marion Nyström som skrivit Frostbiten och som just idag får välkomna den ut i världen, har en helt underbar kväll. Jag önskar jag var där. Och att jag snart får läsa den.

Vi har varit på utvecklingssamtal idag med dottern som går i sjuan. Hon skulle själv hålla i utvecklingssamtalet och jag är mäkta imponerad över hur fantastiskt fint hon gjorde det. När jag gick i sjuan skulle jag inte ens kunna tänka mig att klara av något liknande. Om ens idag.  Jag har en dotter som är modig, stark och helt fantastisk. En dotter som kan gå precis hur långt som helst. Precis så långt hon vill. Och jag är en mycket stolt mamma. ♥

Dagens skrivinspiration kommer ifrån Lee Child. Själv känner jag precis som Lee gör vad gäller skrivprocessen. Jag inte vill veta hur berättelsen ska se ut eller hur den ska sluta, jag vill bara ha en aning om ungefär vad den ska handla om. Sedan vill jag skriva mig fram. Bästa tipset är kanske att inte lyssna på tips. :) Den enda författaren till din bok bör vara du. Fast själv känner jag nog ett både ja och ett nej på den. Man har väldigt stor nytta av en lektörs och andra läsares tankar och idéer, men det gäller att sålla i förslagen på förändringar så att berättelsen fortfarande är ens egen. Berättelsen måste vara levande och pulserande. Den måste innehålla dina egna hjärtslag. Vackert!