Äntligen är det min tur

och nu börjar den. Min resa. Den som slutar och börjar med min bok som har fått namnet Glashjärta. För jag har skrivit avtal med Ariton förlag. Tjohooooo!!!!!!

Jag ser väldigt, väldigt mycket fram emot den resan. Den som egentligen redan har börjat. Det pirrar vansinnigt i magen när jag tänker på att den snart har ett omslag. Ett som jag hoppas ska locka till läsning. Ett som ska säga något om min berättelse. Så ja, jag firar mest hela tiden. Och det tänker jag göra så länge jag bara kan. Jag älskar att fira, så just nu är jag i sjunde himlen. Av flera anledningar. Den sjunde maj är det release. Så ja, jag måste jobba en hel del också. Men jag firar så mycket jag kan mellan skrivandet och redigerandet och allt annat som kommer med utgivning. Ett mycket välkommet arbete.

Fast nu är det fredag och faktiskt dags att fira tillsammans. Because I´m happy! :D

Det är så mycket jag vill berätta

men just nu tillhör min tid min familj. Den delen som varit hemma då dottern och jag roat oss i London. Som jag har längtat efter dem. Trots allt det fantastiska.

Därför bjuder jag just nu endast på det som alltid måste starta helgen. Dans såklart. Nu kör vi igång en riktigt härlig helg med dans från Picadilly Circus.

Bara några timmar kvar nu

tills dottern och jag drar iväg till London.

Vi har bokat biljetter till Madame Tussaudes och musikalen Phantom of the Opera, så vi har redan två spännande saker att se fram emot. Förutom allt annat vi planerar att göra. Som att shoppa. Det här året börjar verkligen riktigt bra.

Sedan känns det lite jobbigt att åka ifrån mina killar, jag har aldrig varit borta från dem så länge förut. Det gör lite ont i mammahjärtat. ♥  Men snart är jag hemma hos dem igen. Mina älsklingar. ♥

Gott nytt år

får jag önska så här precis innan 2014 har gjort sitt och 2015 ska ta vid.

Vi var i kyrkan idag för att lyssna på nyårsbönen. Dottern ska konfirmera sig nästa år och behöver uppleva kyrkans olika budskap. Det är bra för oss andra som kanske inte alltid är så bra på att besöka kyrkan annars. Prästen pratade om hur man kan se på det nya året som att man går in i en öppen famn. Det tycker jag var en mycket fin beskrivning. Allt är möjligt. Och har man tur är det varmt och fyllt av hopp i den famnen. Det är en mäktig känsla, den att man öppnar ett helt nytt kapitel i livet. Ett som man har möjlighet att fylla med precis vad man vill.

Så jag vill önska er alla ett fantastiskt och helt underbart nytt år! Det gör jag självklart med något jag tycker väldigt mycket om. Musik och dans! Så ny höjer vi glasen med bubbel och skålar in det nya året som jag hoppas och tror ska bli det bästa någonsin!

Det kom ett mail

som fick hjärtat att sjunga! Högt och ljudligt.

För det var så att jag fick ett mail från Ariton förlag! Precis innan julafton fick jag den mest fantastiska presenten. Du är utvald att tillsammans med omkring 20 andra författare medverka i sju novellantologier med temat "De sju dödssynderna". Vilken ära. Men det är läskigt och tvivlen försöker hela tiden ta ett rejält tag om mig. Samtidigt är det den mest spännande och utmanande uppgift jag tagit mig ann. Jag vill och jag kan. Dödssynderna är ju enligt min mening fantastiskt spännande att skriva om. Högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och lättja. Så nu är det bara att skriva. Utmaningar är till för att övervinnas. Jag ser otroligt mycket fram emot ett helt fantastiskt nytt år. 2015, jag är redo!

I juletider

räcker tiden inte alls till allt det man önskar göra. Gästerna har anlänt och julbestyren pågår för fullt. Jag tycker vi kör igång julfirandet med skön dans.

Nu är det jul igen och det här året sjunger verkligen på sin sista vers. Men först är det väl bra om vi fortsätter firandet med att ringa in julen! :D

Jag önskar er alla en riktigt härlig jul!

Mer att fira

eftersom maken fyller år i dag.

Idag tänker jag bjuda på den rätt han så hett önskar sig och som är en av de få saker jag alltid sagt att jag inte kan göra, lasagne. Nu gör jag en riktigt seriös variant med en köttfärssås som ska koka i två timmar. Det blir minst sagt spännande att se hur det kommer att smaka.

Och så har vi klätt granen. Jag förundras över hur mycket jag kan släppa kontrollen över den aktiviteten. En gång var det löjligt viktigt hur granen skulle se ut. Nu känner jag att barnen klarar det galant. Det är en fantastisk känsla att kunna släppa, precis som jag försöker släppa på en hel del andra måsten som tyngt mig föregående jular. Det gör att jag känner mig gladare och skönt avkopplad. I alla fall just nu, vem vet hur det känns lite närmare julafton. :D