Äntligen

är det dags att åka iväg till Bokmässan.

Jag har längtat efter att få se alla underbara författare, lyssna på inspirerande samtal, köpa fantastiska böcker, mingla i trängsel, kolla in kändisar på Park och inte minst umgås, fördrinka, äta middag och prata med alla ljuvliga människor. Tidigt i morgon bär det av. Tjoho!

Därför börjar min helg nu och det betyder att det är dags att dansa. Beacause I´m happy (på biblioteket såklart)!

En ljuvlig söndag

full av allt som är skönt för själen.

Vi har tagit det lugnare än vanligt. Nästan hela familjen tillsammans. Dottern sov över hos sin bästa vän och var borta nästan hela dagen. Maken och jag tog en promenad längs havet. Alltid lika livgivande.

Och så har jag jobbat med ett av mina manus. Till slut. För jag tappade tron där en liten stund. Som tur är varar det aldrig särskilt länge. Och nu när jag tagit tag i det igen förstår jag inte hur jag skulle kunna leva utan det. Att få leva bland orden. En av de absolut bästa känslorna som finns. Så nu tar jag nya friska tag.

I morgon är det måndag, en av de bästa dagarna i veckan då allt är möjligt igen. 

En födelsedag och en härlig lunchdate

har förgyllt de senaste dagarna.

I går fyllde vår dotter 14 år och det firades såklart ordentligt. Med frukostbricka på sängen, skönsång, en massa presenter, massor av kärlek, thaimat och en Harry Potterfilm. Så mysigt!

Så till dig min finaste dotter. Du är min kärlek.

I dag fick en massa inspiration och glädje med mig hem efter att ha tagit en lång lunch med underbara Caroline Säfstrand. Tack Caroline, jag behövde det precis idag.

Ett oerhört obehagligt skrämselskott

och en mycket omvälvande helg.

En upplevelse som gjorde att jag fick åka ambulans och hamnade på akuten.

Det började med en våldsam hostattack i duschen då jag fick en fruktansvärd huvudvärk, likt ett pistolskott i bakhuvudet. Det varade bara i 5-10 minuter. Jag fortsatte min dag även om jag kände en liten gnagande oro över vad det kunde ha varit. Så jag googlade. Och fick veta att om det hände skulle man uppsöka läkare på en gång för det kunde, i sällsynta fall, bero på en hjärnblödning. Så jag ringde vårdupplysningen som tyckte att jag genast skulle sätta mig ner och ringa 112. Då blev jag riktigt rädd. Ambulansen kom och undersökte mig först hemma. Blodtrycket var väldigt högt, annars kunde de inte se några tecken på hjärnblödning. Men de ville ändå att en läkare skulle bekräfta och så blev det.

Många tankar rusade runt i mitt huvud i ambulansen på väg till sjukhuset. Framför allt hur mycket jag ville leva vidare. För min familj. För mina barn.

Läkaren gick noga igenom alla möjliga tecken för sjukdom. Bestämde att det var högst osannolikt att det var något allvarligt. Konsulterade en neurolog i Lund för säkerhets skull. Fick samma svar där. Kom fram till att det förmodligen var en muskelbristning. Som skulle läka. Lättnaden, den går inte ens att beskriva. Och blodtrycket hade nu gått ner till normala nivåer.

Upplevelsen lämnade mig med en känsla av en enorm tacksamhet över livet. En mängd tankar om vad livet bör innehålla. Över hur skört livet faktiskt är. Viljan att leva här och nu. Hela tiden. Att våga njuta och inte hindras av rädslor. Att älska högljutt och innerligt.

Så här i valtider tänkte jag på något annat också. Jag tänkte mycket på hur fantastiskt jag blev bemött av alla. En varm och empatisk ambulanskille, snälla sköterskor och en helt underbar läkare. Jag funderade på hur mycket skäll den här gruppen får. På hur många som är missnöjda med vården. Själv är jag bara lyrisk. Och oändligt tacksam. Så helt uppenbart finns det en annan sida av vården som det behöver berättas om. Det tycker jag är viktigt.

Så trots att det inte är fredag, eller kanske helt enkelt för att det är en helt vanlig underbar måndag, så tänker jag dansa. Because I´m happy! ♥

Kämpar på

men det går ganska långsamt. Jag har mått illa sedan igår kväll och det börjar kännas trist att inte ha kraft och energi att kunna jobba med allt det jag vill. Fast idag kändes det ändå som att jag kom en bra bit på vägen mot ett av mina mål.

Tanken är att det ska vara färdigt tills jag åker till bokmässan.

Men nu är det dags för familjetid. Återhämtning och mystid. ♥

Fast först måste vi köra igång helgen med dans. Nu ska väl energin komma tillbaka. Shake it off!

Jag är riktigt, riktigt dålig

på att skriva blogginlägg just nu!

Just nu har jag massor att göra. Men tankarna vill inte ta form, i alla fall inte åt ett och samma håll. Måndagens bokrelease och alla möten där gav mig så mycket energi att det tycktes svämma över. Så mycket att jag faktiskt svävade hem till mitt hotell trots häftigt regn och ett löjligt litet paraply. Vad gör väl sådant när tanken och hjärtat är fullt av värme och inspiration. Men tisdagen gav mig en knuff ner i verklighetens kalla källare. Där har jag fastnat en stund. Inte så mycket för att jag inte kan kravla mig upp igen, utan mer för att jag inte riktigt vet åt vilket håll.

Nåja, det finns faktiskt ingen tid för att kravla omkring utan mål. Alla vägar bär ju trots allt uppåt, på ett eller annat sätt.

Då så, då kör vi igen!

Så var det då helg

med allt vad det innebär.

För oss innebär den ett konfirmationsfirande i morgon. På söndag måste jag avsluta min novell, eller snarare finslipa slutet. Det blir också småpyssel och packning inför Stockholmsresan på måndag. Det är dags för terminens första bokrelease. Ja, för mig alltså. I Stockholm har det pågått några redan. Vid sådana tillfällen är jag en mycket motvillig skåning. Men, men, jag gläder mig över de jag kan åka till. För mig är de alltid lika fyllda av inspiration och glädje.

Men nu är det dags att dansa. Bättre sent än aldrig, vi har ju hela helgen på oss. I dessa valtider väljer jag att dansa tillsammans med hela världen. Kärlek och respekt! ♥