Jag har en skön känsla

i kroppen, trots att det har regnat mest hela dagen.

Det är klart att det ligger i luften, alla de här positiva känslorna. Värmen är ju på väg och jag passar mycket bättre i värme än kyla. Bland färger istället för allt det grå och tunga.

I dag har sista versionen av min novell i novellsamlingen Älska noveller godkänts av mig och det känns plötsligt lite verkligt att den snart finns i min hand. Yay!! Tiden går fort när man har roligt (och även annars).

Dagens skrivinspiration handlar om att inte skriva. Det låter kanske konstigt, men när Charles Yu beskriver vad han menar så förstår man precis. Att skriva utan krav på resultat kan få de mest fantastiska berättelser att våga sig fram. De kommer fram likt en oväntad rapning. Intressant liknelse! :) Kanske inte så poetisk dock.

Jag håller andan

och vågar knappt tänka på sjukdom eller om jag har klarat mig den här gången. Så det lägger jag åt sidan nu.

Hälsan är verkligen det viktigaste vi har. Lillkillen fick sova i natt och det fick jag också. Det känns bra och positivt.

Annars känns det mest som jag har fastnat och verkar inte komma någonstans i någonting. Fast jag tror det beror på att det jag håller på med är en typ av mellanjobb där det verkar som att man inte kommer någonstans eftersom en del jobb är sådant som ska ta en framåt till den punkt då man kommit någonstans.

Skrivandet är det som kommer mest i kläm just nu. Det känns i kroppen. Jag lever med en sådan saknad varje dag. En fruktansvärd längtan efter orden som ska bilda min tredje berättelse. Fast den lever i mitt huvud så jag antar att den mognar mer och mer efterhand som dagarna går ändå.

Skrivinspiration är något jag gärna ägnar mig åt för att få lite bränsle till själen. I dag pratar Joshua Henkin om skrivarprocessen. Att läsa är viktigt. Jag läser även om det inte blir så mycket som jag skulle önska. Man måste skriva såklart och man måste behandla skrivandet som ett jobb. Vad jag önskar att jag kunde använda hela dagen till att skriva och försvinna in i mina berättelser. Verkligheten tillåter tyvärr inte det. Men när jag får skriva är jag i sjunde himlen. Snart ska jag dit igen. :)

Peppar, peppar ta i trä

och hoppas, hoppas jag slipper den sjukdom som bröt ut på min lillkille i natt. Både han och jag har haft en jobbig natt då han kräkts med jämna mellanrum hela natten. Han har inte kräkts under dagen men har hög feber och är självklar väldig svag och medtagen. Min gulleplutt.

Igår gick vi en promenad och såg för första gången den plats där det så olyckliga dödsfallet hände innan en fotbollsmatch. Jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna gå där igen och bara uppleva den vackra utsikten igen. En av de vackraste platserna i vår stad har fått en annan mening. En ny känsla.

Den kommer för alltid att kännas fylld av sorg. Samtidigt får just den här synen mig att känna hopp. Så många människor har visat sin respekt för platsen samtidigt som man tar avstånd från sådana fruktansvärda handlingar. Sådant som bara inte får hända.

I morgon är det måndag och en av mina favoritdagar. Allt är möjligt igen. Jag älskar den känslan. En sak jag gör när jag vill ha inspiration inför en ny vecka är att lyssna på skrivinspiration. Här handlar det om att utveckla karaktärer. Det är mycket att tänka på om man vill skapa en levande karaktär. Och det är väldigt spännande.

Om att lysa upp en hel värld

som vår azaleabuske gör hos oss just nu.

Tänk att något som till synes är så oansenligt kan lysa upp en hel värld för ett antal människor. Naturens storslagenhet.

Annars har jag inte mycket att tillägga härifrån idag mer än att köra igång helgen. Favoritlåten tar oss in i en helt fantastisk helg. Nu kör vi! Because I´m happy!

Löjligt lycklig

över att det är vår.

Det är som att hela min själ vaknar upp igen. Trots att jag inte fullt ut förstått hur illa det varit under hela den långa vintern. Inte förrän nu när den äntligen är över. Varför utsätter jag mig för det när min själ är så jublande lycklig när den får leva i sol och värme tillsammans med alla fantastiska färger och blommor och fåglar som kvittrar i samma glädje som jag känner. Det är dumt att inte följa sin önskan, det är dumt att låta en sådan stor del som vintern är av ett år att stjäla så mycket av min glädje och energi. Det är inte bara dumt, det är vansinne. Men, men, nu är vi igenom och jag tänker njuta så mycket jag bara orkar.

Dagens skrivinspiration handlar om att skapa komplexa karaktärer. Ellen Block ger oss åtta steg för att skapa en karaktär som är intressant att följa i en berättelse. Steg ett är att skapa basen, utseende, namn och ålder. Steg två är vad karaktären vill, vad är målet. Steg tre är motivation, varför vill karaktären det han/hon vill. Vad är det som driver karaktären. Vad har han/hon att vinna på att komma fram till sitt mål. Steg fyra är vad som står på spel för karaktären, vad händer om han/hon inte lyckas nå sitt mål. Steg fem är hinder, både inre och yttre. Man måste ha tillräckligt många hinder i sitt manus för att få berättelsen blir spännande. Karaktären ska göra en fängslande resa. Steg sex är att skapa karaktärens bakgrund. Både positiva och negativa saker. Steg sju är att ge karaktären brister. Brister som gör det svårare för karaktären att nå fram till målet. Steg åtta är karaktärens relationer i berättelsen. Skapa spännande relationer som gör berättelsen intressant och dramatisk.

Om att beundra

ensamstående föräldrar. För det gör jag oerhört mycket. Jag har fått uppleva känslan av att vara det i tre dagar nu.

Och jag har inte jobbat många timmar under de dagarna. Jag har ju inte ens hunnit titta runt bland era bloggar eftersom jag varit så trött på kvällarna, då jag oftast gör den besöksrundan. Nu hoppas jag att det ska bli bättre med den saken. Fast vi har haft det bra barnen och jag och maken kom ju hem idag. Alla familjer är inte lika lyckligt lottade. Vi har haft det både mysigt och bra här hemma, men maken är mycket efterlängtad.

Eftersom jag inte har hunnit jobba alls, utan bara i mitt huvud, så behöver jag lite skrivinspiration. Det är precis vad jag får av Ellen Brock. Här finns många bra tips. Hon pratar om hur man skriver ett fantastiskt första kapitel och precis där är jag i mitt tredje manus. Jag har visserligen skrivit det, men det behöver fortfarande putsas på.

Det är mycket nu

och det blev en dag nästan helt utan arbete. Ibland blir det så. Men det betyder inte att jag har haft det dåligt på något sätt.

Det är precis tvärtom faktiskt. Vi har ju haft en strålande dag, om än lite kylig. Jag har träffat Caroline och vi fick prata om det vi gillar allra bäst. Böcker, skriva och allt som finns runt det. Hennes bok Om du bara visste kommer ju snart ut i världen, det ser jag väldigt mycket fram emot. Det var en fantastiskt inspirerande träff som vanligt.

Efter det blev det hämtning av barn och spontanfika med syster. Vi satt ute på altanen och njöt av solen. Sedan var arbetsdagen slut. Nu blogginlägg sedan mat och läggning av barn.

Idag passar det med lite skrivinspiration. Den här är ganska spännande och mycket intressant. Richard Scrimger pratar om hur mycket man avslöjar om sig själv i de lögner man berättar när man skriver. Så är det med all säkerhet, frågan är bara vad man avslöjar. Och jag håller med om att varje berättelse är rolig att skriva oavsett vad den handlar om. Även om den är sorglig eller jobbig på andra sätt. Jag gillar hans tanke om att ta sig ann skrivandet som ett barn som sitter med ett helt vitt papper och helt nya färgade kritor framför sig. Den känslan känner jag igen, det är en helt fantastisk och mycket oslagbar känsla.