mitt i mitt nu.
Vem var jag och vem blev jag? Men framför allt, varför var jag och varför blev jag? Vilka var mina livsavgörande val? För jag tror inte att alla var sådana val som var uppenbara. Jag tror att det gjordes mikroval som förändrade allt. Sådana man inte varken då eller såhär i efterhand har klart för sig. Sådana som jag nu när jag går tillbaka kan ana mig till. Likt förnimmelser.
Och jag sitter här i mitt då och samtidigt i mitt nu. Går från klarhet till klarhet. En fullkomligt och absolut tillfredsställande känsla. Balkongens utsikt bjuder på magi. Som om den befann sig på precis samma plats som jag gör.
Och jag bara måste tro. Tro på en kraft som vill mig väl. En som vill att jag ska hitta hela vägen hem.
