onsdag 2 april 2014

Om att beundra

ensamstående föräldrar. För det gör jag oerhört mycket. Jag har fått uppleva känslan av att vara det i tre dagar nu.


Och jag har inte jobbat många timmar under de dagarna. Jag har ju inte ens hunnit titta runt bland era bloggar eftersom jag varit så trött på kvällarna, då jag oftast gör den besöksrundan. Nu hoppas jag att det ska bli bättre med den saken. Fast vi har haft det bra barnen och jag och maken kom ju hem idag. Alla familjer är inte lika lyckligt lottade. Vi har haft det både mysigt och bra här hemma, men maken är mycket efterlängtad.

Eftersom jag inte har hunnit jobba alls, utan bara i mitt huvud, så behöver jag lite skrivinspiration. Det är precis vad jag får av Ellen Brock. Här finns många bra tips. Hon pratar om hur man skriver ett fantastiskt första kapitel och precis där är jag i mitt tredje manus. Jag har visserligen skrivit det, men det behöver fortfarande putsas på.

6 kommentarer:

  1. Jag hoppas att mannen snart kommer hem!

    KRAM!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han är redan hemma hos oss igen. :)
      Kram!

      Radera
  2. Ju äldre barnen blir desto lättare blir det att vara ensam med dem. Minns hur jobbigt det var när jag var ensam med tre små barn. Nu tycker jag det är skönt med lite egentid med barnen :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med, det är väldigt mysigt! Däremot är det lite jobbigt med allt det praktiska. :)

      Radera
  3. Förstakapitel är ett gissel. Det får inte gå för långsamt och inte för fort, inte bli för rörigt och inte för segdraget. Perfekt med lite inspiration då :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Första kapitlet är verkligen en utmaning, det är ju det som ska fånga läsaren. :)

      Radera